Skrivet av: Fransyskan | 19 december 2014

Vi gjorde det!

Alla klor ute och matte med katt fräste åt kontrollkillen men vi klarade det.

Skrivet av: Fransyskan | 19 december 2014

Inte så kul längre…

Skrivet av: Fransyskan | 18 december 2014

Saker jag har gjort idag

Druckit champagne. Ganska mycket. Tillsammans med kycklingmannen som jag har bråkat med jag har varit sur på hela veckan medan han har undvikit mig som pesten.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det faktum att han glatt ropade till alla att Varsågod och servera er! och sedan vände sig mot mig med det första glaset han hällt upp, tryckte det i handen på mig och väste drick. Eller den talande tystnaden när han fyllde på mitt glas en andra gång – upp till kanten – medan han trotsigt höll fast sin blick i min och totalt ignorerade alla tack det är bra. Eller det lilla elaka leendet som lekte i hans mungipor när jag frågade om han försökte få mig onykter.

Men så hade jag förstås råkat avbryta inledningen till hans jultal med den första tanken som fladdrade genom huvudet när jag glatt skuttade in i köket, upptäckte att i princip hela byggnaden var samlad och att det fanns plockmat överallt:

Men åh inte hade du behövt ställa till med en flyttfest bara för att jag byter kontor!

Skrivet av: Fransyskan | 17 december 2014

Finn ett fel

Ni som följt min blogg ett tag såg kanske det underliga i det tidigare inlägget: Jag har packat klart. Flera dagar innan jag åker. Det har aldrig hänt förut. Men så har jag aldrig rest med katt förut. Det är garanterat lättare att flyga med spädbarn!

Så här brukar det gå till när jag ska resa någonstans: Dagen innan jag åker ringer mamma och kollar vilken tid hon ska hämta mig dagen efter. Jag, som inte insett att jag reser redan dagen efter får panik. Ägnar hela kvällen åt att leta efter passet, som jag inte hittar. Sedan hämtar jag mina tomma resväskor i källaren, letar en stund till efter passet, sen lägger jag mig och funderar hela natten på vart passet är. Morgonen därpå går jag upp tidigt, hittar passet på ett säkert ställe tex bland smutstvätten eller i väskan jag hade sist jag reste. Åker med tomma väskor (och kommer tillbaka med 50kg prick).

Varje gång.

Skrivet av: Fransyskan | 17 december 2014

Hatkärlek

Det finns människor man kan skratta väldigt mycket ihop med även om man bara inte klarar av dom. Hatkärlek på något sätt. Jag hade ont i magen inför flytten av mitt kontor idag, för att jag var tvungen att tillbringa tid ihop med mannen jag inte har ett uns respekt för. Jag klarar inte av folk som inte kan säga nej, inte stå upp för det dom tycker, och därmed skapar en rad problem eftersom man inte kan göra alla glada samtidigt, inte utan att någon annan kommer ikläm. Han är en sån person man måste råka få syn på sist, eftersom han alltid kommer säga ja. Alltså gäller det att bli den han säger ja till sist, om ni förstår?

Han i sin tur darrar bara han ser mig, eftersom jag går på som en ångvält när jag har bestämt mig för någon. Nej är ett av mina favoritord, speciellt när man kan köra över någon. För det roar mig.

Jag anser att han är en skit som lovar mer än han håller, en pojkspoling som inte kan sköta sitt jobb.

Han anser att jag är en mardrömsklient.

Det kan, bara kan hehe ha lite att göra med att jag är DU med alla i hela byggnaden, inklusive hela personalstyrkan utom just honom. Jag NIar honom med stor glädje och skapar en stor mur mellan oss. Är han chef så är han.

I varje fall. Han blev likblek när jag med magont knackade på dörren flera timmar innan tiden för flytt vi under stor ilska förhandlat oss fram till (han som sagt genom att undvika mig och skicka in sina underståtar och jag genom att prioritera att hinna klart med mitt jobb).

Sedan hade vi lustigt nog väldigt roligt medan vi jobbade ihop. Han underskattade mig fullständigt när han ifrågasatte hur jag skulle få upp alla lådorna på andra våningen snabbt och jag lugnt svarade:

Jag hämtar grabbarna!

Vilka grabbar?

Men herregud, hela byggnaden är ju full med män!

Två minuter senare så gick jag uppför trappan med inte mindre än 5 män på rad efter mig med ett par lådor var, alla sjungandes hej hå hej hå till gruvorna vi gå…. Kvar att flytta för kycklingmannen återstod de tunga möblerna.

Och vi hade väldigt roligt när vi försökte få in ett väldigt stort skrivbord i ett väldigt litet rum. Den biten gick inget vidare förresten. Jag behöver ett nytt skrivbord, för det fick helt enkelt inte plats.

Men timmarna vi ägnade åt flytten gick åt till att driva med varandras personligheter till max. Jag spelade ut min roll som jobbig klient till max, han växlade i rollerna försäljare och inkompetent chef, båda lät den andra få äta upp allt den andra någonsin har sagt.

Och mina nya grannar, några av dom i varje fall, verkar trevliga. Jag lärde liksom känna hela gänget när vi gick där och slängde käft.

Imorgon ska jag återgå till att vara en jobbig klient och han till att vara någon jag har noll respekt för.

Men först måste jag lura av honom ett nytt, lite mindre skrivbord. Ett sånt jag bestämt hävdade att jag INTE ville ha för några veckor sedan. Annars får jag inte plats i rummet,

Skrivet av: Fransyskan | 17 december 2014

Tjohoooo

Precis packat klart. Helt klart. I helt vanlig ordning är mina väskor fyllda till max, det finns inte en millimeter och inte ett gram att utnyttja. Riktigt nöjd stängde jag väskorna, låste dom, satte på spännremmarna och slog mig ner framför datorn.

Öppnade mejlen.

Mammas stora, tunga julklapp, som jag trodde aldrig skulle komma fram i tid, levereras imorgon.

Skrivet av: Fransyskan | 16 december 2014

Dagen i korthet

Jag har varit arg. Sjuheligt förvannad. Nej, glöm det, över min döda kropp och annat kul har bara studsat ur min mun. Jag har lämnat konversationer med orden att jag bara tänker diskutera saken med högsta ansvariga.

Högsta ansvariga är livrädd för mig. Han pallar inte när saker inte går precis som han tänkt och han är oförmögen att säga nej till något alls överhuvudtaget. Den lilla detaljen har gjort att han nu sitter i skiten, för han har gått med på alla krav som någonsin ställts från olika håll. Fastän det inte går ihop. Och om jag viker mig för hans krav, så hamnar jag själv i skiten. Alltså har jag byggt en mur med förstärkningar i alla hörn. Och istället för att diskutera saken så undviker mannen mig som pesten i hopp om att problemen ska lösa sig själv. Och så idag, i sista sekund, så skickade han sina undersåtar.

Som möttes av ett nej. Det är inte mitt problem att han lovat för mycket, inte mitt problem att han vägrat lyssna på det jag har sagt ifrån början.

Hade jag bemötts med ett ”Tack för att du rapporterade det, vi ska ta reda på varför och hålla dig informerad” varje gång jag rapporterat ett problem dom sista veckorna så kanske jag hade varit lite mer tillmötesgående och rivit några murar idag.

Men vad jag än rapporterar så får jag veta att jag är den ENDA I HELA BYGGNADEN som inte har Internet. Det är MITT fel. Min dator det är fel på. Kan jag skicka en hastighetsrapport om det är ett problem? Nej. Jag har inget internet jag kan inte testa någon hastighet så något som inte finns. Så jag filmar skiten istället. Varenda minut. Dessutom har vi gaddat ihop oss i byggnaden. Vi rapporterar problemet två och två, aldrig längre själva. För vi är alla dom enda i hela byggnaden som nååååååååågonsin har haft ett problem.

Idioter.

Tänk om jag skulle göra samma sak på jobbet. Kort svara alla att det är ert eget fel, tough shit.

Ett par dagar till, sen tar jag lov från alla fransmän.

Tills dess ska jag göra allt jag kan för att få mannen alias kycklingen att darra varje gång han ser mig.

Skrivet av: Fransyskan | 15 december 2014

Accepterad direkt

Ok det hjälpte att jag fyllde den med kattgodis. Men att katten la sig tillrätta efter att ha ätit upp är en stor seger. Den andra buren satte hon inte sin fot i.

Skrivet av: Fransyskan | 14 december 2014

Jag, en jävla utlänning

Jag har ett svenskt pass, ett svenskt ID kort, och ett svenskt körkort. Jag har en svensk nationalitet. Men enligt Sverige är jag utvandrad.

Jag är invandrare i Frankrike, där jag bor, arbetar och betalar skatt. Jag är försäkrad hos franska försäkringskassan och med undantag från rösträtten, så har jag samma rättigheter som vilken fransman som helst.

Jag älskar indisk mat, irländskt öl, italiensk pizza, tyskt bröd, franskt vin och ost. Jag äter thai och kina mat så ofta jag kan. Iranskt bröd är något av det godaste som finns. Jag föredrar amerikanska filmer, men engelsk humor. Jag älskar portugisisk gästvänlighet och spansk sangria. Just nu tittar jag på en arabisk film. Jag har ägt både en italiensk och en fransk bil. Mina favoritkängor är tyska, mina favoritskor franska. Jag arbetar i ett multinationellt företag med minst 50 olika nationaliteter representerade.

Jag har bott i fler länder än jag har fingrar på min ena hand. Mina vänner kommer ifrån hela världen. Jag har varit turist i väldigt många länder.

Allt ovanstående gör mig rik.

Visst, min svenska är lite urvattnad. Jag har tappat ord, jag har inte hängt med när språket har växt. Men jag har ett oerhört rikt ordförråd, då jag pratar tre språk flytande, dagligen, och har 4 språk till i bagaget som jag förstår.

Jag får ta del av det bästa av alla kulturer, vilket fått mig att växa som person.

Jag är rik.

Så när man läser om alla dessa idioter som kallar sig politiker i Sverige och som vill registrera folk efter deras bakgrund, ja då undrar jag vad de skulle registrera mig som: utvandrare, invandrare, mångkulturell, svensk, fransk, svikare eller …? När man läser att människor som är så oerhört inskränkta i sitt synsätt vill leda landet, ja då är jag inte bara glad att jag är utvandrad ifrån Sverige, utan även att jag är invandrad i ett så mångkulturellt land som Frankrike. För människor (är det människor?) som anser att Sverige är bäst och att svenskan ska bevaras och att svenskar är en ras för sig… tja, dessa sk människor har kanske aldrig satt sin fot utanför byn dom växte upp i? Det är säkerligen män som aldrig någonsin ätit annan mat än hemmaodlad svensk potatis med svenskt kött och svensk lingonsylt. Folk som aldrig ätit en amerikansk hamburgare, eller en italiensk pizza, eller en kebab, eller tagit sig en irländsk öl på puben? Jag tar för givet att det är människor helt utan utbildning, då dom vill att svenskan ska bli ett språk som inte längre utvecklas? Förstaklassens idioter helt enkelt.

Jag? Jag är en jävla utlänning. Utvandrare, invandrare, kallad det vad ni vill. Jag har valt att leva mitt liv mångkulturellt, att jonglera med minst tre språk dagligen.

Jag är rik.

Skrivet av: Fransyskan | 14 december 2014

Ett år

Det har gått ett år sedan den olycksdrabbade vandringen vi gjorde i bergen. Ett år. Det sista mamma sa till mig innan vi gav oss iväg var ”Du är försiktig, för jag vill ha hem dig nästa helg”. Och jag lovade. Dom orden ringde i öronen på mig medan vi kämpade mot vädrets vakter, mot kompisen vars krafter bara rann ur honom, jag hörde orden medan killen satt fastklamrad vid ett stenblock, paralyserad av rädsla, när han nästan halkade ner, när vi båda tog en del risker för att kunna sätta oss i säkerhet. När vi väntade på helikoptern som tillsist kom till vår räddning och hjälpte oss ur en situation vi inte klarade upp.

Ett år.

 

Older Posts »

Kategorier