Skrivet av: Fransyskan | 02 september 2014

Man kan inte säga annat…

…än att jag lärt känna folk genom den här katten. Idag har jag tillbringat timmar med att prata mig in hos folk, för att få ta en tur i deras ägor. ALLT, precis varenda kvadratmeter här, är nämligen inhägnat. Larmat.

En dam ringde mig och berättade att min katt minsann smygit på hennes höns imorse. Men när jag kom dit med mera foton på katten visade det sig att damen var mer eller mindre blind. Och döv. Men hon ringde igen ikväll nu för att berätta att hon hade glasögona nu, kollat fotona igen och minsann det är min katt.

En granne har lämnat en osignerad kommentar på lappen jag satt på dörren, där det hävdas att en katt suttit och gråtit halva natten någonstans utanför grannbyggnaden. Antagligen på ägorna bredvid.

Gissa vart jag har strövat omkring med pannlampa i två timmar? Bland tomater, sallad, alla möjliga grönsaker och växter, i växthus, i uthus, med huvudet långt ner i alla brunnar. Visslat. Stannat. Lyssnat.

Jag lärde känna mannen som tillbringar mer tid med min katt än jag någonsin gjort. För det är hans ägor min katt jagar på, varje dag, hela dagarna.

Jag har fått varenda husägare i krokarna att öppna garage och skjul och visa att min katt inte är inlåst.

Dessutom har jag fått veta att det går omkring mycket hungriga rävar här och något annat vildsvinliknande djur som jag inte fattade vad det var, som har synts här i dagarna. Båda äter alltså allt dom kommer åt, inklusive små katter. Kul.

Hon måste komma hem imorgon min katt, för jag orkar inte oroa mig mer nu.

 

Skrivet av: Fransyskan | 01 september 2014

Borta

Min katt är borta. Hon kilade ut utan att jag såg det natten till torsdag förra veckan och har inte synts till sedan dess. Helt borta. Ingen har sett henne sedan förra veckan. Jag har letat i vartenda förråd, alla garage, ringt alla veterinärer i hela området, satt upp lappar, annonser online, och även ringt herr borgmästare och herr Mästare av hela regionen, för så gör man i Frankrike.

Jag har anmält henne försvunnen i alla register som finns.

Och jag har fått veta att en steriliserad honkatt aldrig tar sig mer än 250 meter ifrån huset. Alltså är hon antingen inlåst eller skadad. Eller så har hon skadat sig och tappat bort sig pga det.

Så jag gör det jag har fått rådet att göra. Ropar på henne. Oavbrutet i fem minuter. Sedan tar jag en paus på 20 minuter, låter grannar och alla hundar inom en radie av 5km vila sina öron. Och så upprepar jag. I tre timmar varje kväll ska jag hålla på så tydligen. Jag kommer bli vräkt innan veckan är slut.

Grannarna har nycklarna så att de kan släppa in henne OM hon kommer hem när jag inte är här.

Mår skit.

Skrivet av: Fransyskan | 26 augusti 2014

Pant på mobiler

Pant på mobiler. 100 spänn, oavsett modell och ålder, som läggs på priset när man köper telefonen och dras av när man lämnar in den.

Eller så kan man ju göra som i Frankrike: Skicka in sin mobil till valfri organisation som tar hand om mobiler och få en ganska rejäl slant för den. Mobilerna skickas sedan vidare till länder där dom repareras och återanvänds.

Till och med min första mobil, en liten sketen sak som väl är närmare 15 år, ger mig mer än 100 spänn. Min 7 år gamla Eriksson skulle ge mig närmare 100 euro (1000kr) senast jag kollade upp det.

Men visst, tanken är fin. Lite efter i tiden bara.

 

Skrivet av: Fransyskan | 25 augusti 2014

Brrrr

…sa kollegan när jag mötte henne utanför kontoret på vägen hem.

”Det är ju kyligt! Hösten är helt klart på väg!”

FYI det är 28 grader ute. Och även jag fryser…

Skrivet av: Fransyskan | 25 augusti 2014

Ibland har man tur!

Kolla avståndet! Det går tom att hoppa sidledes mellan bilarna! Oftast får man inte ens in en finger mellan nummerskyltarna. Men den här har slösat med utrymmet. Ibland har man tur!

Skrivet av: Fransyskan | 25 augusti 2014

Dagens tips

Lite vatten, en påse sötningsmedel för kaffe, och vips så dör alla banaflugor. Man kan hälla i lite diskmedel också, så dom sjunker. Det gör inte jag, mina flugor får simma tills dom tröttnar.

Skrivet av: Fransyskan | 24 augusti 2014

Ibland är det lättare än vanligt..

…att hålla ögonen öppna dom där extra timmarna. Jag må bo 2km ifrån havet (med havsutsikt så väl som utsikt över mina älskade berg), men när det är show så är det. Jag trillade nästan av stolen här inne när musiken vid stranden drog igång klockan 22 men jisses vad det var värt det att gå ut.

30 minuter satt jag klistrad på balkongen och fick se världens fyrverkeri show, ackompagnerad av dåtids fransk musik på grammofonskiva.

Hela jag rös.

Men men. Nu är det dags att dra fram kartan och googla vilken KOMMUN som mannen ifråga helt uppenbarligen är borttappad i. Jag har lärt mig från sist jag behövde ringa efter helikopterhjälp. Man ringer inte 112 ostraffat. Vet man inte vilken kommun man är i har man inget att hämta hos räddningstjänsten i detta land. Även om man har exakta GPS koordinater. Klockan är mycket och jag är minst sagt orolig.

 

Skrivet av: Fransyskan | 24 augusti 2014

Livvakt

Tja, den här dagen blev ju inte heller som jag hade tänkt mig. Jag sov bara tre timmar inatt – förbaskade värme – och ställde in den tuffa vandringen jag har sett fram emot länge. Istället blev det plan B, en lätt vandring upp till en fin sjö tillsammans med en kompis som är guide. Där lämnade han mig och fortsatte en väldigt lång och tuff vandring och väntas inte tillbaka förrän närmare midnatt. Han vandrar själv, vilket är oerhört osmart!

Och det är det som är kruxet. Om jag inte har fått ett livstecken ifrån honom då, så är det upp till mig att ringa 112 och be att dom skickar ut en helikopter för att leta efter honom.

Så här gäller det att hålla gluggarna öppna ett par timmar till, för ikväll är det jag som är livvakt. Bergen är inte att leka med och skulle han råka ut för en olycka, så kan hans liv hänga på att jag ringer räddningstjänsten i tid. Framför mig har jag en detaljerad beskrivning på hans plan A och plan B för att ta sig fram. Så att dom vet vart dom ska leta.

Eftersom han lämnade mig vid sjön så fick jag knata tillbaka själv. 500 meters nedförsklättring och väldigt mycket djur. Inga problem sa jag till honom, vinkade glatt av honom medan jag satt där och tuggade min smörgås eftersom jag inte hunnit svälja allt efter vår 18 minuters paus (det må vara 34 grader på Rivieran men på 2300 meters höjd var det 11 grader och…

DIMMA.

Jag vände mig om för att gå och såg fasen inte en handen framför mig. Dimman var hur tjock som helst. Och undertecknad var den sista kvar uppe vid sjön. I skjorts och fyra lager tröjor. Smart. Verkligen. Jag gick vilse innan jag hunnit 20 meter ifrån sjön, men upptäckte det snabbt, klättrade tillbaka till sjön och började om. Sen lyckades jag med bedriften att gå vilse hela fyra gånger till innan jag tillsist grävde fram GPSn och lät den guida mig genom dimman. Kalla mig tekniknörd (alla gör det), men GPSn och altimetern har räddat mig mer än en gång.

Nästa gång ska jag dock ta med något som skyddar mig mot enorma kor med enorma horn som lojt ligger och idisslar mitt i min väg.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skrivet av: Fransyskan | 23 augusti 2014

Det tog tre timmar men…

… nu har jag klämt i mig två stora bitar fisk (protein), halv burk creme fraiche (fett), två knäckebröd (kolhydrater) med ägg (protein), två yoghurt (protein) med choklad (lycka) och två glas fanta (socker, kolhydrater). Observera bristen på grönsaker. Man ska inte överdriva. Jag åt en banan och en nektarin imorse.

Vilket är väldigt mycket mer än jag har ätit totalt på en hel vecka.

Det krävs lite motivation för att lyckas med bedriften att äta så mycket. Imorgon väntar bergen, en tuff men vacker vandring. Klockan ringer fem.

 

Skrivet av: Fransyskan | 22 augusti 2014

Bara en kvar

I måndags morse drog dom fyra italienarna till vänster och igår kväll packade dom till höger ihop. Lugnet, jag säger bara lugnet! Återstår bara italienska barnfamiljen snett under. Två ungar under fem, med väldigt väsniga leksaker och en slempelle till pappa. Han har gått omkring här ute i någon form av minibadbyxor, fyra storlekar för små, dygnet runt, den sista månaden. Dom små badbrallorna bidrar antagligen till hans high pitch voice när han skriker åt barnen. Hans favorithobby är att ställa sig längst ut i trädgården, blicken mot min lägenhet och lugnt röka. Min nya favorithobby är att tvätta lakan och hänga så att det stör hans fina utsikt in i min lägenhet.

Men men. När barnen sover då kan man nu få njuta av 13kvm terrass, i skuggan, med svala vindar. Det är kallt ut ikväll, bara 25 grader.

Dessutom ska det regna. SÅNT gillar jag.

Older Posts »

Kategorier