Skrivet av: Fransyskan | 26 augusti 2014

Pant på mobiler

Pant på mobiler. 100 spänn, oavsett modell och ålder, som läggs på priset när man köper telefonen och dras av när man lämnar in den.

Eller så kan man ju göra som i Frankrike: Skicka in sin mobil till valfri organisation som tar hand om mobiler och få en ganska rejäl slant för den. Mobilerna skickas sedan vidare till länder där dom repareras och återanvänds.

Till och med min första mobil, en liten sketen sak som väl är närmare 15 år, ger mig mer än 100 spänn. Min 7 år gamla Eriksson skulle ge mig närmare 100 euro (1000kr) senast jag kollade upp det.

Men visst, tanken är fin. Lite efter i tiden bara.

 

Skrivet av: Fransyskan | 25 augusti 2014

Brrrr

…sa kollegan när jag mötte henne utanför kontoret på vägen hem.

”Det är ju kyligt! Hösten är helt klart på väg!”

FYI det är 28 grader ute. Och även jag fryser…

Skrivet av: Fransyskan | 25 augusti 2014

Ibland har man tur!

Kolla avståndet! Det går tom att hoppa sidledes mellan bilarna! Oftast får man inte ens in en finger mellan nummerskyltarna. Men den här har slösat med utrymmet. Ibland har man tur!

Skrivet av: Fransyskan | 25 augusti 2014

Dagens tips

Lite vatten, en påse sötningsmedel för kaffe, och vips så dör alla banaflugor. Man kan hälla i lite diskmedel också, så dom sjunker. Det gör inte jag, mina flugor får simma tills dom tröttnar.

Skrivet av: Fransyskan | 24 augusti 2014

Ibland är det lättare än vanligt..

…att hålla ögonen öppna dom där extra timmarna. Jag må bo 2km ifrån havet (med havsutsikt så väl som utsikt över mina älskade berg), men när det är show så är det. Jag trillade nästan av stolen här inne när musiken vid stranden drog igång klockan 22 men jisses vad det var värt det att gå ut.

30 minuter satt jag klistrad på balkongen och fick se världens fyrverkeri show, ackompagnerad av dåtids fransk musik på grammofonskiva.

Hela jag rös.

Men men. Nu är det dags att dra fram kartan och googla vilken KOMMUN som mannen ifråga helt uppenbarligen är borttappad i. Jag har lärt mig från sist jag behövde ringa efter helikopterhjälp. Man ringer inte 112 ostraffat. Vet man inte vilken kommun man är i har man inget att hämta hos räddningstjänsten i detta land. Även om man har exakta GPS koordinater. Klockan är mycket och jag är minst sagt orolig.

 

Skrivet av: Fransyskan | 24 augusti 2014

Livvakt

Tja, den här dagen blev ju inte heller som jag hade tänkt mig. Jag sov bara tre timmar inatt – förbaskade värme – och ställde in den tuffa vandringen jag har sett fram emot länge. Istället blev det plan B, en lätt vandring upp till en fin sjö tillsammans med en kompis som är guide. Där lämnade han mig och fortsatte en väldigt lång och tuff vandring och väntas inte tillbaka förrän närmare midnatt. Han vandrar själv, vilket är oerhört osmart!

Och det är det som är kruxet. Om jag inte har fått ett livstecken ifrån honom då, så är det upp till mig att ringa 112 och be att dom skickar ut en helikopter för att leta efter honom.

Så här gäller det att hålla gluggarna öppna ett par timmar till, för ikväll är det jag som är livvakt. Bergen är inte att leka med och skulle han råka ut för en olycka, så kan hans liv hänga på att jag ringer räddningstjänsten i tid. Framför mig har jag en detaljerad beskrivning på hans plan A och plan B för att ta sig fram. Så att dom vet vart dom ska leta.

Eftersom han lämnade mig vid sjön så fick jag knata tillbaka själv. 500 meters nedförsklättring och väldigt mycket djur. Inga problem sa jag till honom, vinkade glatt av honom medan jag satt där och tuggade min smörgås eftersom jag inte hunnit svälja allt efter vår 18 minuters paus (det må vara 34 grader på Rivieran men på 2300 meters höjd var det 11 grader och…

DIMMA.

Jag vände mig om för att gå och såg fasen inte en handen framför mig. Dimman var hur tjock som helst. Och undertecknad var den sista kvar uppe vid sjön. I skjorts och fyra lager tröjor. Smart. Verkligen. Jag gick vilse innan jag hunnit 20 meter ifrån sjön, men upptäckte det snabbt, klättrade tillbaka till sjön och började om. Sen lyckades jag med bedriften att gå vilse hela fyra gånger till innan jag tillsist grävde fram GPSn och lät den guida mig genom dimman. Kalla mig tekniknörd (alla gör det), men GPSn och altimetern har räddat mig mer än en gång.

Nästa gång ska jag dock ta med något som skyddar mig mot enorma kor med enorma horn som lojt ligger och idisslar mitt i min väg.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skrivet av: Fransyskan | 23 augusti 2014

Det tog tre timmar men…

… nu har jag klämt i mig två stora bitar fisk (protein), halv burk creme fraiche (fett), två knäckebröd (kolhydrater) med ägg (protein), två yoghurt (protein) med choklad (lycka) och två glas fanta (socker, kolhydrater). Observera bristen på grönsaker. Man ska inte överdriva. Jag åt en banan och en nektarin imorse.

Vilket är väldigt mycket mer än jag har ätit totalt på en hel vecka.

Det krävs lite motivation för att lyckas med bedriften att äta så mycket. Imorgon väntar bergen, en tuff men vacker vandring. Klockan ringer fem.

 

Skrivet av: Fransyskan | 22 augusti 2014

Bara en kvar

I måndags morse drog dom fyra italienarna till vänster och igår kväll packade dom till höger ihop. Lugnet, jag säger bara lugnet! Återstår bara italienska barnfamiljen snett under. Två ungar under fem, med väldigt väsniga leksaker och en slempelle till pappa. Han har gått omkring här ute i någon form av minibadbyxor, fyra storlekar för små, dygnet runt, den sista månaden. Dom små badbrallorna bidrar antagligen till hans high pitch voice när han skriker åt barnen. Hans favorithobby är att ställa sig längst ut i trädgården, blicken mot min lägenhet och lugnt röka. Min nya favorithobby är att tvätta lakan och hänga så att det stör hans fina utsikt in i min lägenhet.

Men men. När barnen sover då kan man nu få njuta av 13kvm terrass, i skuggan, med svala vindar. Det är kallt ut ikväll, bara 25 grader.

Dessutom ska det regna. SÅNT gillar jag.

Skrivet av: Fransyskan | 16 augusti 2014

Saker som gör mig glad

Att komma hem utmattad från en hike med alla apparater och tekniska prylar i stort behov av nya batterin, öppna kylen och hitta ett förråd med precis rätt sort, som mina föräldrar haft med och smygit dit.

Sånt uppskattas.

Skrivet av: Fransyskan | 10 augusti 2014

Välkomna till helvetet

Kom tillbaka till Frankrike sent igår kväll. Möttes av en vägg av klibbig hetta, 33 grader ute, lika varmt inne. Öppnade ut på balkongen. Trycktes tillbaka in av ljudvågen från italienarna till vänster, och väntade snällt in 23 h då dom brukar stänga allt och lägga sig. Vilket dom gjorde. Klockan 23h01 låg jag utslagen i min säng, badande i svett. Klockan 23h05 kom italienarna på höger sida hem. Dom som bor på sin balkong och har alla skåp och lådor där. Favorithobby: dra ut och in lådor och drämma igen dom, upprepa samma sak med alla skåpluckor, vråla åt varandra, rikta en strålkastare in i min lägenhet och som grädden på moset: veva upp och ner sin gnissliga metallgardin minst 5 gånger per natt.

Klockan 2h30 gick dom äntligen och la sig och jag kunde göra samma sak. Alldeles för arg för att sova.

Min klocka ringde 5h30 och efter att jag försäkrat mig om att alla grannar var vakna drog jag och en filt upp i bergen. Lämnade 33 grader och tillbringade eftermiddagen med att frysa i 19 grader och iskalla orkanvindar i skuggan under ett träd, vid foten av alptoppar på 2800 meter. Lycka är svala temperaturer.

Idag klockan 19h30 satt alla italienare på båda sidor ute och åt på sina respektive balkonger. Det var då jag passade på att dammsuga. Noggrant. Hela balkongen och lite till. Fem gånger. För att inte missa något på TVn hade jag satt ljudet på nivå 48 (jag brukar ha 18), och satt på radion på fem gånger maxvolym. Inte ens luttrade italienare kunde överrösta min vägg av ljud.

Det verkar som allihop uppskattade showen.

Klockan är nu 21 och italienarna dammsuger sin balkong.

Jag funderar på att utsätta mina ben för slita håren ur rötterna maskinen en stund när jag kollar på soluppgången imorgon klockan 6. Man ser bra i ljuset och missar sällan några hårrackare när man sitter ute.

Grannsämja är viktigt.

Bara tio dagar tills den ena familjen åker hem för i år.

Inatt är jag bättre rustad. Jag har bäddat tältsängen på balkongen och planerar att lägga mig där så fort grannarna somnat vid 2h30. Det är en till fyra grader svalare ute än inne på natten och varje grad betyder bättre sömn.  Innan dess är det badkaret fyllt med isbitar eller sängen full med isklampar som gäller. Har inte bestämt mig än.

 

 

Older Posts »

Kategorier