Skrivet av: Fransyskan | 22 september 2014

I min trädgård…

…växer ett träd.

Aningens tilltufsat, efter en ovanligt hård vinter, då det har stormat ordentligt kring trädet. Inga nya blad att stoltsera med den här sommaren, ingen jämn och fin krona. Nej, grenar, som växer lite åt alla håll, några vissna blad som klamrat sig fast i grenarna när vinden nästan vält omkull trädet, bark som ruttnar och trillar av…

Ett träd som inte fått den uppmärksamhet det behöver.

Ändå kom det ett litet skott i somras. Ett litet, litet skott som började växa bredvid trädet. Ett hopp om en framtid för trädet. Ett litet skört skott, som knappt hann titta fram under högen med vissna löv, innan stormen rasade igen, och tog död på det lilla som var.

Det var då jag tog fram sekatören. Ställde mig bredvid det här trädet. Tog en ordentlig titt och började fundera på vilka grenar som behövde klippas, för att trädet skulle kunna växa till sig igen. Knipsade av en gren, sen två. Tittade lite till. Upptäckte att trädet är genomruttet.

Så hörde jag motorsågen. Såg mannen som stod där, gasade på med motorsågen och gjorde sig redo att såga ner hela trädet. Han stod där länge, i veckor. Hotade att ta död på allt som är, allt som varit. Jag väntade, lugn till ytan, men med ett stormande inre. Tills en dag, ljudet av motorsågen inte längre hördes. Den låg slängd bredvid trädet en tid, jämte en yxa, som jag faktiskt inte sett förut. Vi väntade länge på att redskapen skulle läggas tillbaka i boden.

Under tiden var jag tillbaka med sekatören. Tittade, funderade, knipsade av en och annan gren. Försökte få liv i det där trädet igen. Började behandla rötan.

Så försvann de hotande redskapen från gräsplätten bredvid trädet. En dag var dom bara borta!

Det var då jag tog fram spaden, och började gräva. Hela trädet behöver flyttas för att överleva! Trädet behöver upp, med rötter och allt. Det måste planteras någon annanstans.

Det finns ett par hål grävda redan, plats sedan länge planerad för det här trädet. Men vissa träd kan inte överleva var som helst. Olika arter trivs bäst i olika klimat. Just det här trädet trivs bäst nära vatten, vid foten av höga berg.

Trädet har rotat sig rejält och det kommer ta tid att gräva upp alla rötter, för att kunna flytta hela trädet intakt. Under tiden vattnar jag mycket, öser på gödningsmedel, läser på om vart det här trädet skulle passa bäst. Har hela tiden spaden med mig, provgräver lite hål här och var. Det var onekligen lättare på den tiden trädet var litet nog att få plats i en kruka – då var trädet lättflyttat och krävde inte så mycket för att vara nöjt.

Trädet vill verkligen inte flyttas, men det kommer inte överleva på platsen där det har rotat sig så hårt.

Det finns helt enkelt ingen näring kvar i den här jorden.

Skrivet av: Fransyskan | 22 september 2014

Sista sommaren…

Skrivet av: Fransyskan | 22 september 2014

Saker jag har gjort idag

Spontanbokat en sistaminuten semester, för pengar jag inte har (och inte heller kommer att få in). Krävt in ett helt gäng tjänster för att kunna dra med gott samvete. En av dessa tjänster krävde en timme (mycket trevlig!) hos min 80 åriga granne med näsan i nybakade kakor som jag inte fick äta.  Motat bort en förkylning (ok här misslyckas jag säkerligen).

Saker jag inte har gjort: skaffat en karta. Ska det va så ska det va. Jag drar utan. Det ordnar sig säkert, det brukar det. Det måste det. Jag har inte råd med någon karta. Faktum är att jag inte heller har råd att fylla bilen med bensin, så vill dom ha tillbaka mig på jobbet krävs det en liten ansträngning från deras sida i form av en lön som kommer in på kontot i tid. Bensinen räcker nog en väg, men absolut inte till returresan.

Undertecknad ska på äventyr. Någonstans där hon aldrig har varit förut. Någonstans hon har velat åka länge.

Själv.

Och hon är som en unge på julafton.

Skrivet av: Fransyskan | 21 september 2014

Igår Finland, idag Ryssland

Alltså, hela stranden invarderad av ryssar och deras hundar (det är hundförbjud). Mulet, blåsigt, vattnet några grader kallare än igår, brrr. Och ingen sol. Den tittade fram först när jag gett upp, efter 4 långa timmar i Ryssland.

Skrivet av: Fransyskan | 20 september 2014

September på stranden

Det var helt underbart på stranden idag. Mulet när jag kom dit, så det vara bara jag och hela Finland på stranden. Sedan kom solen fram. Då kom ryssarna och en del balter. Klockan 12 dök fransmännen upp för lunch. Ett par timmar senare kom engelsmännen.

Bara jag och finnarna låg där hela dagen.

Dagen avslutades med klibbig värme, regn och åska. Perfekt.

Skrivet av: Fransyskan | 19 september 2014

Två flugor i en smäll

Ni kan säkert knappt bärga er för att få reda på hur det gick i olyckan utanför kontoret häromdagen. En bil hade mejat ner inte mindre än två motorcyklar. Utan att ha läst om hur det har gått till, kan jag återskapa bilden för er:

En bil har kört in i rondellen och börjat köra runt den. Samtidigt har en motorcykel fart ut i full nittio utan att vare sig stanna upp eller se sig för. Och så motorcykel två, som försökte köra om på fel sida. Resultat: Big bang.

Det här händer varje dag. Men det smäller inte alltid.

Här är en liten video som jag varmt rekommenderar. Jag har slutat att titta i backspegeln för att slippa se förare som sitter med näsan riktad mot telefonen i knät, där det knappas vilt – samtidigt som dom raskt närmar sig mig.

Skrivet av: Fransyskan | 17 september 2014

Ni vet känslan

…när man hör sirener hela vägen ifrån kontoret till parkeringen. När man kör utifrån parkeringen, rullar 15 meter in i första rondellen och ser inte mindre än två brandbilar,  ambulanser, två polisbilar och väldigt många män i uniform. Samt en motorcykel liggande på marken och räddningspersonal som omringar en mosad krake.

Och man inte ser ansiktet så att man vet om det är en av grabbarna på jobbet eller en okänd stackare.

Den känslan.

Skrivet av: Fransyskan | 15 september 2014

En ny dag, en ny bil som vurpat

Min hemväg ifrån jobbet består av en någon kilometer lång sträcka, oerhört brant nerför, med inte mindre än 8 svåra kurvor. Den här sträckan har i alla tider varit begränsad till 70km/h. Efter att minst en bil i veckan som hållit gällande hastighet lyckats vurpa och hamna på taket, så sänktes plötsligt hastigheten till 50km/h för några veckor sedan. Mycket efterlängtat.

Men nu är det så, att inte ens vid mycket bra väglag, så klarar man att ta dom kurvorna i 50km/h. 40 är liksom max.

Så gissa vad som händer när det regnar, som idag?

Gissa vem som hade oturen att komma precis efter olyckan?

Gissa vem som börjar bli expert på att väja för räddningsfordon, hur jäkla smal vägen än är?

I det här landet sätter dom HÖGA väggupp på alla 30 sträckor. Vi pratar gupp höga nog att ha sönder bilen. Ett år hade jag 24 gupp mellan hemmet och jobbet. 48 på en dag. Nu har jag bara ett tiotal. Men den här livsfarliga väg, där man en gång i veckan måste plocka folk som hänger fast i bältet upp och ner i bilen, den vägen, den gör man minsann inget för att få ner hastigheten väsentligt på.

Mitt förslag är en stor skylt, som varje vecka visar siffran som motsvarar antalet bilar som vurpat. Med foton på olycksoffren dinglande upp och ner.

Det är måndag idag. Antal bilar som vurpat (som jag har sett): 1.

Veckan börjar bra.

Skrivet av: Fransyskan | 14 september 2014

She’s back!

Efter närmare två månader av i princip totalt sport stop (tja, några försök till vandringar har jag väl klämt in, med mer eller mindre lyckade resultat och några nära döden upplevelser) så kan jag STOLT meddela att jag just är tillbaka från en en mil speedwalk.

Lägg på det ett större antal pilates pass de senaste dygnen…

Yep.

Det är dags att komma i form igen.

Fötterna uppskattade dock inte timmen i joggingskor, efter en sommar då de aldrig sett annat än sandaler. Men blåsor försvinner väl?

 

Skrivet av: Fransyskan | 14 september 2014

Grunderna i bra kommunikation

När jag kom ner till stranden idag klockan 8h30 (yes jag missade soluppgången, såg den bara ifrån min balkong, fotobevis finns), så var hela stranden full med fiskare. Var femte meter stod ett fiskespö. Plats för mig? Nix. Men jag är inte den som är den utan jag stegade fram till fiskarna och frågade om dom hade tänkt att stanna länge.

Italiano, svarade männen.

Jag försökte på engelska, samma svar, Italiano. Jag prövade med kroppsspråk, italienare är ju bra på att vifta med händerna, men allt jag fick till svar var Italiano. Männen hade helt klart inte tänkt flytta på sig och ville alltså inte förstå min fråga. 100 meter av stranden till en massa fiskespön, en söndag.

Så jag slog upp mitt parasoll mellan två fiskespön och la ut inte mindre än 4 stora badlakan, mina två väskor, flipflop och badskor på en yta av tja… hela platsen mellan två fiskespön.

Männen kom genast fram till mig, såg upprörda ut. Jag såg lite oskyldig ut, log stort och utbrast:

SVENSKA!

En av männen suckade och plockade bort två spön. I samma ögonblick som jag satt fötterna i vattnet blev det napp på spöet bredvid. En stor fet bläckfisk, JUST där jag skulle bada. Fick kela med den! Vägrade dock hålla slemklumpen. Det finns gränser.

Older Posts »

Kategorier