Skrivet av: Fransyskan | 15 september 2014

En ny dag, en ny bil som vurpat

Min hemväg ifrån jobbet består av en någon kilometer lång sträcka, oerhört brant nerför, med inte mindre än 8 svåra kurvor. Den här sträckan har i alla tider varit begränsad till 70km/h. Efter att minst en bil i veckan som hållit gällande hastighet lyckats vurpa och hamna på taket, så sänktes plötsligt hastigheten till 50km/h för några veckor sedan. Mycket efterlängtat.

Men nu är det så, att inte ens vid mycket bra väglag, så klarar man att ta dom kurvorna i 50km/h. 40 är liksom max.

Så gissa vad som händer när det regnar, som idag?

Gissa vem som hade oturen att komma precis efter olyckan?

Gissa vem som börjar bli expert på att väja för räddningsfordon, hur jäkla smal vägen än är?

I det här landet sätter dom HÖGA väggupp på alla 30 sträckor. Vi pratar gupp höga nog att ha sönder bilen. Ett år hade jag 24 gupp mellan hemmet och jobbet. 48 på en dag. Nu har jag bara ett tiotal. Men den här livsfarliga väg, där man en gång i veckan måste plocka folk som hänger fast i bältet upp och ner i bilen, den vägen, den gör man minsann inget för att få ner hastigheten väsentligt på.

Mitt förslag är en stor skylt, som varje vecka visar siffran som motsvarar antalet bilar som vurpat. Med foton på olycksoffren dinglande upp och ner.

Det är måndag idag. Antal bilar som vurpat (som jag har sett): 1.

Veckan börjar bra.

Skrivet av: Fransyskan | 14 september 2014

She’s back!

Efter närmare två månader av i princip totalt sport stop (tja, några försök till vandringar har jag väl klämt in, med mer eller mindre lyckade resultat och några nära döden upplevelser) så kan jag STOLT meddela att jag just är tillbaka från en en mil speedwalk.

Lägg på det ett större antal pilates pass de senaste dygnen…

Yep.

Det är dags att komma i form igen.

Fötterna uppskattade dock inte timmen i joggingskor, efter en sommar då de aldrig sett annat än sandaler. Men blåsor försvinner väl?

 

Skrivet av: Fransyskan | 14 september 2014

Grunderna i bra kommunikation

När jag kom ner till stranden idag klockan 8h30 (yes jag missade soluppgången, såg den bara ifrån min balkong, fotobevis finns), så var hela stranden full med fiskare. Var femte meter stod ett fiskespö. Plats för mig? Nix. Men jag är inte den som är den utan jag stegade fram till fiskarna och frågade om dom hade tänkt att stanna länge.

Italiano, svarade männen.

Jag försökte på engelska, samma svar, Italiano. Jag prövade med kroppsspråk, italienare är ju bra på att vifta med händerna, men allt jag fick till svar var Italiano. Männen hade helt klart inte tänkt flytta på sig och ville alltså inte förstå min fråga. 100 meter av stranden till en massa fiskespön, en söndag.

Så jag slog upp mitt parasoll mellan två fiskespön och la ut inte mindre än 4 stora badlakan, mina två väskor, flipflop och badskor på en yta av tja… hela platsen mellan två fiskespön.

Männen kom genast fram till mig, såg upprörda ut. Jag såg lite oskyldig ut, log stort och utbrast:

SVENSKA!

En av männen suckade och plockade bort två spön. I samma ögonblick som jag satt fötterna i vattnet blev det napp på spöet bredvid. En stor fet bläckfisk, JUST där jag skulle bada. Fick kela med den! Vägrade dock hålla slemklumpen. Det finns gränser.

Skrivet av: Fransyskan | 13 september 2014

September

Finns det en finare månad på året? Turisterna har åkt härifrån, temperaturen sjunker från hett till varmt (bara 28!), nätterna går från klibbiga till svala (18 imorse!), havet är uppfriskande (runt 24) och solen strålar mer än den har gjort på hela sommaren.

Jag har varit på stranden hela dagen. Hade bara tänkt stanna ett par timmar så jag hade inte ens mat med mig men det var omöjligt att åka därifrån! Så härligt. Jag badade säkert 15 gånger, länge länge, för vattnet var härligt och inte en brännmanet.

Resultat? Årets första solbränna! Brun! Blekt hår! Ok jag hade inte på lika många lager solkräm 50 som vanligt eftersom jag hela tiden tänkte att ok tio minuter till sen åker jag.

Men så här är det. Jag har ställt in morgondagens hike, fast jag inte har varit i bergen på flera veckor. För imorgon tänker jag vara på stranden när solen går upp. Varje morgon ser jag det röda klotet stiga ur havet från min balkong. Imorgon däremot, tänker jag njuta av den utsikten på första parkett.

Sen tänker jag ligga där på svala stenar som värms upp med solstrålarna, och bara njuta tills dess att det blir för packat med folk på stranden, lagom till lunch.

Skrivet av: Fransyskan | 13 september 2014

Den bästa tiden är nu

Det börjar bättra sig! Bara 21 grader ute vid midnatt och under 25 grader inne (nära balkongen i varje fall, i resten av lägenheten är det 30 grader).

Imorn blir det stranden. September är den bästa månaden.

Skrivet av: Fransyskan | 11 september 2014

Min lilla jägare

”Katter kommer bara om dom vill när du ropar”

Skitsnack. Med hela munnen full med en sprattlande mus, fladdrade min katt lydigt ner ifrån åkern, rumlade runt med musen framför mina fötter en stund, och drog sedan tillbaka ut till åkern.

Jag förlåter henne för att hon inte kunde svara när jag ropade.

Och ger henne plus poäng för att hon siktade på åkern och inte på ytterdörren.

Skrivet av: Fransyskan | 11 september 2014

Otrygg kisse..

..har börjat sova tätt intill mitt ansikte och låter sig inte väckas!

Skrivet av: Fransyskan | 07 september 2014

Traumatiserad katt

Katten jamade vid dörren i en timme imorse innan jag gav upp och vi gick ut tillsammans en stund. In igen men sen ut snabbt, själv. Bara för att komma tillbaka efter tio minuter för att kolla om jag var kvar. Så höll det på en stund. Sen åkte jag till stranden och fick en utskällning när jag kom tillbaka efter fyra timmar.

Benranglet höll på att döööööö av svält igen.

Och hon är inte i superbra skick. Nu när den värsta tröttheten, hungern och törsten har lagt sig, så ser jag saker i min katt som jag inte har sett förr: rädsla.

Hon morrar åt folk och dörrar, kräver kel men bits om man råkar komma åt magen (tydligen har hon ONT). Jag gjorde misstaget att försöka få på lite loppmedel eftersom hon kliar sig oavbrutet – det resulterade i en katt som satt och darrade med uppspärrade ögonen, balanserande i hörnet på badkarskanten i en halvtimme. Hon kom bara när jag mutade henne med mat. Hon är rädd och gråter mycket.

Men hon är hemma.

Och har utegångsförbud när inte solen är uppe.

Skrivet av: Fransyskan | 05 september 2014

Utegångsförbud

Jag sprang på en räv rakt utanför ytterdörren! Undra på att katten vart iväg utanför sitt revir. Någon har säkerligen jagat, den andra jagats.

Skrivet av: Fransyskan | 05 september 2014

Hon är här nu

Tätt tätt tätt intill mig, hela tiden. Sovandes bortsett från några korta ögonblick då hon fått i sig lite mat men framförallt slukat stora mängder vatten.

Hon är väldigt uttorkad, men veterinären tyckte inte att vi behövde komma så länge hon äter. Så hon får bara god mat, skit för hennes njurar men lätt att svälja. Njurstenar kan vi medicinera bort om det behövs. Lopporna ska vi ta hand om om någon vecka, så att hon inte behöver utsättas för mer stress.

Mager och benig, lätt som en liten fågelunge. Bara 3 kg istället för normala 4. 25% av kroppsvikten borta på en vecka. Katten har svultit.

Hon morrar åt stängda dörrar och ser allmänt rädd ut. Samtidigt kelas det hej vilt för jisses vad denna katt behöver kärlek idag.

Det som gör ont i hela mig är att hon gråter när hon sover. Om och om igen.

Jag är inte den enda med mardrömmar.

Older Posts »

Kategorier