Både hemma och på jobbet. I eftermiddags dök det upp en tjej som ska dela mitt kontor. Jag är glad för sällskapet, däremot mindre glad av att dom satte henne en meter framför min skärm. Varje gång hon rör sig flyttas mina ögon ifrån skärmen för att se vad det är som studsar runt. Hoppas jag vänjer mig. Hon stinker parfym också, men ska vi se det från den ljusa sidan så täcker det lukten av mögel. Tyvärr lurar det inte mina ögon, som började svida med en gång. Nåja. Hon verkar rar. Det enda jag egentligen kan klaga på är att hon inte är man. Allvarligt – dom vet att jag trivs bäst med män! Och ska man ha någon rakt bakom skärmen så ska det vara något vackert, inte illrött spretande rufsigt hår som studsar upp och ner hela tiden.

Men men. Hon är rar, som sagt.

Grannarna ovanför hemma är det värre med. Ska vi börja med det positiva så är det att jag inte har hört deras musik. Än. Däremot är dom elefanter som springer maraton nonstop och bowlar med stora tunga möbler. Me not happy. Jag letade fram en kvast och lät den ta en tur över taket, som hans steg, tänkte att han skulle fatta vinken. Icke då. Får hoppas att han är i säng vid samma tid som mig på kvällarna, för ska jag ha en elefant under och en över kommer det bli surt att bo här. Jag antar att det jämnar ut sig om ett par veckor när italienarna invaderar huset. Då kommer jag inte kunna höra några steg alls längre.

Men men. Hellre elefanter än kängurubarn.

Hälsningar gnällhummern

Poolhäng efter jobbet. Och duktiga pissen la sig i mitt knä när vaktis kom för att klaga på att hon var vid poolen. Kopplade ska dom vara, dom små liven.

Katten och jag har hängt vid poolen. Hon har suttit antingen tätt mellan min rygg och väggen jag lutade mig emot, eller gömt under mina knän. Ibland har hon ålat sig fram på mage för att kolla in det glittriga skrämmande vattnet. Grannarna kommer säkert inte uppskatta att hon är där. Men idag var det bara vi där nere. Det är bara 18 grader i vattnet men jag tänker börja klämma in lite kvällsdopp här i veckan!

 

Vi rök ihop häromkvällen, världens vackraste man och jag. Ålderskillnaden – och kulturskillnaden – gav sig till känna i frågan om huruvida Frankrike gjort rätt som låter homosexuella gifta sig och adoptera barn.

Mannen anser att ”färre kommer gifta sig nu, när giftemålet inte längre är heligt mellan man och kvinna”. Allvarligt?

Nästa stöt: ”Och barn, stackars barn, om dom har två män eller två kvinnor som föräldrar.

Jag satt i en soffa med inte mindre än fem av mina vänner. Skilda. Ensamstående föräldrar.

Så jag höll min lilla käft om vad jag anser om att det är bättre att ha två föräldrar som älskar sitt barn – oavsett kön – än att låta sina barn växa upp i skilsmässohem. För är det inte dit vi är påväg, om vi ska hålla fast vid det som var? Varför få skilja sig? Om det nu är så viktigt att varje barn har en man och en kvinna närvarande i hemmet varje dag, så borde väl inget par med barn få separera?

Och varför stanna där? Ska vi inte införa krav för vilka typer av människor som får gifta sig? Skaffa körkort för att få ha barn?

Två människor som älskar varandra, oavsett kön, varför ska dom inte få gifta sig? Skaffa barn? Skulle en unge vara mindre lycklig med lyckliga mammor/pappor, än med skilda föräldrar? Skulle inte tro det.

 

Läs och förundras.

En fransmans uppfattning av hur vi svenskar är… det enda han har missat är att sätta namn på jante lagen. I övrigt, inte en punkt är fel..?

 

 

Den del av lördagen som jag tillbringade hemma (inte mycket) hade jag sällskap av min borrmaskin.

Tillsammans perforerade vi väggen på toan till oigenkänlighet (kommer kosta mig när jag flyttar ut!). Sedan skruvade jag upp det här. Billig plast, skohyllor och kompostlådor från ikea men tusan vad bra det blev jämfört med alla högar med grejor som var där innan. Och bara 15cm djupt!

Hur bra som helst, och det ser mest ut som en extra vägg.

Dessutom var det kul att borra.

Tre flaskor solkräm faktor 50 och en jättetub brännskadesalva. Nu ska vi nog klara dom närmsta fyra veckorna eller så..!

Tänk att det kan vara sån skillnad. I Sverige vaknade jag klockan fem varje morgon, för att det var lika ljust som det är här vid sju halvåtta. Jag gick och la mig innan det blev mörkt på kvällarna – för det blev ju ta mig tusan aldrig natt däruppe!

Här var solen uppe före sju imorse men det har varit becksvart sedan strax efter 21. Känns helknäppt!

Det är lite skillnad i temperatur också om man säger så. Klockan sju var det gott på balkongen, klockan åtta började jag svettas som en gris och klockan nio kunde jag knappt sitta kvar därute så varmt var det. Nu vid 22 tiden är det väl 22 grader ute tror jag. Paddorna är i full gång.

Jag förklarade att paddorna sjunger för min 3 åriga brorson och när jag googlade för att hitta ett klipp där man kunde höra hur dom låter så hittade jag informationen att paddorna går ut på kvällarna för att det är då maskarna lämnar jorden för att gå ut och bajsa – lätt att fånga käket alltså. Och när vi ändå är inne på ämnet otrevliga saker att prata om så kan jag berätta att det är inte en ödla katten har lämnat på min dörrmatta idag. När jag gick för att skaka av den så upptäckte jag att det låg flera stycken där, mer eller mindre söndertuggade. Jag har helt klart en jägare i huset. Synd att jag tycker så mycket om just ödlor. Levande. Dom äter spindlar!

Har fått tag på mannen som passade min katt och tackade honom för att han matat mitt monster. Jag undvek att nämna lampan som stått tänd i köket i tre dygn, att han visst inte kommit dom sista dagarna som lovat, och att kylen stod öppen så att all mat möglat i den. Kattvakter ska man vara vänliga mot. Jag har därför köpt en stor fin present som tack för hjälpen.

Katten – hon har vart som en äggsjuk höna hela natten och väckt mig femton gånger för att bli kliad och gosad med – sov till och med på mig en stund här under eftermiddagen. Hon har vart ute hela dagen nu (inte hemma  än) men har varit här varje kvart för att kolla att jag är kvar, innan hon stuckit igen. Aningens traumatiserad, helt klart.

Lille stackarn. Och till helgen sticker jag igen…

En av mina första dagar i Sverige så lånade jag bilen och åkte in till stan. Parkerade och gick för att hämta en parkeringsbiljett. Medan jag var påväg tillbaka till bilen ringde mamma och jag svarade i mobilen. Handväskan balanserade jag under ena armen, bilnycklarna och mobilen i andra handen. Alltså kände jag mig inte helt bekväm när jag såg en ung kille komma farande mot mig med ett gäng rosor under armen.

Utan att tänka på varför avbröt jag min konversation på svenska för att avvisa honom med ett

NO MERCI

på franska.

Antagligen för att tiggare är vardagsmat i Frankrike men jag har aldrig sett det i Sverige förut.

Det hade kunnat sluta där, men killen gav sig inte och jag kände mig ganska utsatt. Skulle någon av hans kompisar smyga upp bakifrån och sno väska bilnycklar, eller varför gjorde han allt han kunde för att få min uppmärksamhet?

Jag blev fly förbannad eftersom han kom tillbaka som en liten jojo, nu med orden

Madame och så fortsatte han på franska: jag har inte pengar till mat.

DET fick mig att explodera totalt. Jag la på luren, låste bilen, satte väskan på ryggen och stampade runt bilen för att komma fram till killen. Han fick sig en rungande föreläsning om det svenska socialsystemet – på franska vilket drog till både en och annan blick. Jag kan förstå om man tigger i Frankrike, där socialsystemet är åt helvete och man kan stå på gatan från en dag till en annan, men inte fasen behöver man gå hungrig i Sverige om man är i landet på laglig väg.

Killen blev lika paff som mig tror jag, och han lommade snabbt iväg. Efteråt har jag fått höra att dom här personerna med rosor (allvarligt, om man inte har pengar, hur kan man köpa rosor för minst en tia styck – det var i varje fall priset när jag lämnade landet för 15 år sedan, kostar inte varje ros mer nu??) tydligen är organiserade tiggare i landet.

Mig lär han inte glömma i varje fall.

Tiggare har jag inte mycket för så vida det inte är folk som verkligen är i nöd. I så fall bjuder jag gärna på en macka eller en kaffe. Men inte pengar. Organiserat tiggeri på gator gör mig skenheligt förbannad.