Skrivet av: Fransyskan | 16 april 2014

Fullt hus

Jisses vad roligt vi hade! Om man bortser från att jag fortfarande stod i duschen och inte hade börjat med maten när det ringde på dörren – och att jag ägnade två timmar åt att springa skytteltrafik till grinden 200 meter bort, så var kvällen perfekt.

Mer folk än min lilla lägenhet hade plats för, mat i såna mängder att jag skickade hem alla med doggybag, alldeles för många flaskor vin avverkade och många långa skratt.

Perfekt.

Jag tänker inte vänta i tio år innan nästa fest!

Skrivet av: Fransyskan | 12 april 2014

Tålamod…

Det kommer att bli en mycket intressant kväll när mina vänner kommer över. Själv kommer jag inte ha tid att vara speciellt mycket med mina gäster, för pga alla olika tider alla har att passa, så kommer jag springa som en skottspole mellan lägenheten och grinden (200 meter, 400  meter tur och retur) och släppa in folk under minst två timmar. En kompis kan bara komma mellan 19-20 för världen går under om inte hon serverar sin 17 åriga (!) son middag prick klockan 20h30. En kan bara komma 19-20h30 för hon måste hämta någon på flygplatsen. En kan bara vara här 19-21 för hon måste upp tidigt dagen efter.

Observera att inbjudan gäller ifrån 20. Det är då alla andra kommer. Dom som jag helt enkelt lät bli att svara när dom började krångla med alla tider.

Igår, efter att jag tillbringat en timme i storköpets fredagskaos, köpt mat, tallrikar och bestick till EXAKT så många som hade tackat ja, betalat för mig och börjat gå mot bilen så kom det ett sms till.

Vi kommer gärna.

Vi?

Det var ju bara hon som preliminärt skulle komma och som helt ignorerat min uppmaning att svara senast torsdag. Så där ett dygn och en shoppingtur försent blev en alltså tre. Helt ok, om det inte varit för att trean är 5 år. Sedan hon föddes har jag inte hört min kompis avsluta en enda mening. Hon har varit här på ett antal middagar och fester och alla har slutat på samma sätt – fokus på ungen som snattrar hål i öronen på alla och ålar sig mellan stolar, under bord, letar efter katten, tar upp hela soffan för att hon måste sova och vi är redan fler personer än jag har kvadratmeter i min lägenhet. Dessutom blir jag aldrig inbjuden på middagar etc där alla har barn, för ”det blir ju trist för dig som inte har barn”.

Så jag sa nej.

Det här är min kväll och jag vill inte ha några barn på min fest. Kompisen blev helt ställd. Förklarade rart att om hon tar med sig sitt barn kan jag inte säga nej till andras barn och då blir vi 40 personer. Så hon ska komma själv. Om inte hennes bil går sönder eller barnet blir sjukt och kräver mamma, inte pappa, som alla andra gånger hon skulle komma själv.

Sedan ringde en annan kompis. Går det bra om hon tar med sig killen hon precis träffat.

Nej.

Men annars har jag ingen som kan köra mig.

Nej.

Han är snäll.

Nej.

Han kommer prata med alla.

Nej. Vilken bokstav i ordet är så svår att förstå?

Jag har inte ens bjudit alla mina kompisar, eftersom ingen svarade i tid så att jag inte visste hur många av dom jag valt att bjuda skulle komma själv eller som två. Dessutom är det här min kväll. Jag ska fira mina 10 år i landet, med nya och gamla vänner.

Inte med andras vänner.

Nytt folk träffar jag varje helg ändå. Den här kvällen vill jag ha med folk som varit med mig en längre eller kortare tid på den här resan.

Och det kommer att bli fullt hus:-)

 

Skrivet av: Fransyskan | 12 april 2014

Känslan….

…när man följer kattens blick upp i palmen i tron att en fin fågel ska titta fram mellan palmbladen?

Och istället får se en fet 20cm råtta med lika lång svans sticka fram sin äckliga kropp.

Den känslan.

Skrivet av: Fransyskan | 12 april 2014

Bzzzz

Den här natten går till historien som världens längsta. Jag har lidit mig igenom varenda minut. Först kom jag i säng sent, eller ska jag säga tidigt? Långt efter midnatt i varje fall. La mig ner, kände sömnen närma sig och något kittla på kinden. Började somna om igen, något kittlade på näsan, sedan hörde jag det:

Bzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

En myggjävel. Efter att ha ignorerat en mygga förra veckan och vaknat upp med 20 myggbett, tänkte jag inte låta mig luras igen. Letade upp mitt elektriska racket, tände en lampa, och väntade. Och väntade, och väntade. En halvtimme senare fick jag den jäveln.

La mig för att sova igen. Precis när jag började slumra in så kittlade det på pannan, sedan näsan, sedan bzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

En myggjävel till.

En timmes vild jakt innan jag fick död på den lille jäveln och kunde lägga mig igen.

Precis när jag började somna in hördes det ännu ett bzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

Och den här lille rackarn klarade sig igenom natten. Jag sprejade mig full med gift för att han inte skulle närma sig men han höll sig på modiga 10cm från mitt öra större delen av natten och jag, jag har inte sovit en blund.

Började dagen med stel nacke, migrän (efter 3 dygn utan migrän efter 2 veckor med fruktansvärd migrän) så är det här ett riktigt bakslag.

Ikväll ska jag spraya med alla gifter jag har INNAN jag lägger mig.

Nackdelen med att ha 25 grader i april börjar bli tydliga.

Skrivet av: Fransyskan | 10 april 2014

Jag börjar bli härdad

10 år i Frankrike sätter sina spår. I inbjudan till festen att fira att jag överlevt tio år så bad jag om svar på om mina inbjudna hade för avsikt att dyka upp eller inte. Jag tänkte säga fredag men så slog det mig att jag behöver handla på fredag. Så jag skrev torsdag. Klockan 22h36 idag, torsdag, började svaren droppa in. Allvarligt…

Skrivet av: Fransyskan | 08 april 2014

Kraftig jordbävning

Vi hade en jordbävning här igår, hela 5 på skalan. Klockan 21h27 prick igår kväll. Och ett tio tal efterskvalv.

Har jag känt något av det här? Nej. Det enda jag kunde dra mig till minnes när jag läste nyheterna imorse, var att jag vid ett tillfälle när jag gick genom lägenheten igår undrade om jag var snurrig eller varför golvet gungade. Och att jag vid ett tillfälle – vet inte om det var samma – hörde ett väldigt ovanligt mullrande ljud ute. Men jag gjorde klart det jag höll på med innan jag gick ut och kollade och då var det så klart tyst.

Här är jortbävning stup i kvarten och jag missar det varenda gång. För jag sitter i princip aldrig still om jag inte är på jobbet och sitter man inte still är det lätt att missa hela upplevelsen.

 

Skrivet av: Fransyskan | 07 april 2014

Mina grannar

Mina grannar, 77 och 81 år (om jag inte minns fel) är verkligen helt underbara. Jag tillbringade hela två timmar där ikväll, fast jag egentligen bara sprungit ner för att lämna över en knippe med ett flertal olika kryddväxter ifrån min balkong.

Vi fnissar som barnungar och skrattade högt åt allt.

Såna grannar borde alla ha!

Skrivet av: Fransyskan | 05 april 2014

23 grader i skuggan

Såna här dagar minns jag varför jag är kvar på franska rivieran.

Skrivet av: Fransyskan | 04 april 2014

Konsten att få en man att lägga benen på ryggen

Isen är bruten med min tysta rumskompis, men det där med att min allra första kommentar när jag steg in på mitt nya, påtvingande kontor, var HÄR STINKER… det har han aldrig kommit över. Självklart menade jag inte honom, män luktar (oftast) gott. Jag syftade på mögel och rök lukten, och bara det.

Men som sagt, det där med lukter har blivit en evighetsdiskussion med mannen vi kallar Rapen (don’t ask, det är inte som ni tror).

Igår tackade han nej till choklad (allvarligt!) med orden ”Jag har precis sprungit i två timmar” varpå jag sneglade ner på hans träningsväska med svettiga kläder (som jag vare sig sett eller känt lukten av innan) och sa lite i förbifarten

Aha, det förklarar DOFTEN här inne. MAN.

Sedan la jag till, med ett flin:

Jag antar att du har ställt den där med vilje för att du vet att kvinnor finner lukten av svettiga män upphetsande?

Killen pilade ut med sin väska till bilen innan jag hann avsluta meningen!

Skrivet av: Fransyskan | 02 april 2014

Analys av statistiken

Jaha ni. Om jag tolkar saken rätt så är det bara total tystnad ifrån mig i många långa veckor som provocerar fram tillräckligt med oro ifrån er sida för att titta in med en kommentar eller två för att kolla att jag inte har ramlat ner ifrån ett berg.

Bloggar jag råder tystnad.

Det är inte det att jag inte gillar att stå i centrum med en publik som lyssnar uppmärksamt på allt jag häver ur mig.

Verkligen inte.

Men kommentarer är faktiskt roligare.

Vi hörs om fyra veckor.

Hej på er.

Older Posts »

Kategorier