Backar, kullar, blankslipade vägar som man får vattenplaning på bara det regnar, bilar med sommardäck och idioter som inte kan hålla avstånd är några av anledningarna.

Själv känner jag mig som ett barn på julafton!

Enda nackdelen är att jag har en läkartid nära jobbet klockan 19h30 ikväll så det lutar åt att snöar det får jag stanna länge på jobbet eftersom jag aldrig kommer att kunna åka upp för backen dit i från mig…

Snön närmar sig förresten, är bara någon mil härifån sa dom på nyheterna nu. Dags att dra till jobbet, men först tänker jag packa med mat så att jag klarar mig ett tag. Hej på er!

Vad dom glömmer varna för är:

• att man måste hålla avstånd, speciellt som 100% av bilarna har sommardäck
• att man ska provbromsa lite försiktigt och inte tvärnita
• att man inte ska slänga sig i bilen och köra hem i värsta snöovädret för att hinna hem innan det är försent, för vi bor på Rivieran, så stannar man 2 timmar till på jobbet så har snön garanterat smält.
• att en isskrapa och borste är fint att ha i bilen
• att man kanske ska ta med sig filt och vantar och lite vatten i bilen. Inte för att det kommer bli så jävla kallt, utan för att någon idiot garanterat kommer köra fast och blockera trafiken för alla andra:-)

Frankrike i ett nötskal. Det ska bli intressant i morgon!

Jag fick sova ända till fem imorse efter en ren hämndaktion på min sida igår. Tidskrävande sådan. Efter några nätter med väckning klockan fyra så höll jag katten vaken till hon var som en levande zombie igår kväll. Helt fullkomligt utmattad stackarn. Jag vände upp och ner på hennes korg varje gång hon la sig i den.

Och imorse när hon började studsa runt klockan fem, så öppnade jag dörren till hallen och slängde ut tre godisbitar ifrån sängen. Sen var det bara att stänga dörren om henne. I början gick hon ut frivilligt. Men hon har lärt sig. Får se hur länge godistricket varar. Jag är lite inne på att ställa hennes låda i badrummet så att hon måste gå dit ut. Det är den hon behöver när hon vaknar mitt i natten.

Imorse vågade hon inte kräva att få komma in i rummet igen, stackarn, och hon satt och kissade i flera minuter när jag väl släppte in henne igen. Som sagt. Två lådor hade vart bra..

• För ett år sedan, 2011, hade jag ett stort färskt ärr i ansiktet, och ett plåster över hela kinden
• För två år sedan kämpade jag för att få ett jobb, och hittade det jag är kvar på idag
• För tre år sedan låg jag utslagen i körtelfeber
• För fyra år sedan hade jag ett högt betalt jobb, med skrivbordet fullt med tuggummi, choklad, godis och mat ifrån hela världen
• För fem år sedan hade jag precis flyttat ihop med ett gäng franska killar, för att lära mig språket
• För sex år sedan gjorde jag sista månaderna på jobbet som tog mig till Frankrike
• För sju år sedan var livet frid och fröjd, bortsett från det hemska pappret som kommit ifrån svenska skattemyndigheten där dom förklarade att jag betraktas som utvandrad. DET var svårt att smälta, för när jag skrev under dom papprena så tog jag också beslutet att stanna i Frankrike. För gott.
• För åtta år sedan kämpade jag för att hitta ett jobb, vart som helst i världen, och hade resväskan packad, redo att sticka dagen efter.
• För nio år sedan låg jag svårt sjuk, i närmare ett år, samtidigt som jag gjorde klart min magisterutbildning
• För tio år sedan bodde jag i Tyskland
• För elva år sedan studerade jag inför min kandidatexamen, och under denna åtta månaders period i landet lyckades jag undvika både svenskar och svenskan, för jag umgicks uteslutande med utbytesstudenter. Längtade bort, letade utbildningar i Spanien, dit jag flyttade senare
• För tolv år sedan bodde jag i USA
• För tretton år sedan bodde jag i Nordirland
• För fjorton år sedan skickade jag in ansökan om att få bli utbytesstudent och tog därmed det beslutet som gav mig mersmak för att bo utomlands.
• För femton år sedan var jag en helt vanlig svensk som aldrig ville lämna Sverige.

Så kan det gå.

Nästa år i Januari har jag större planer än så!

Så går det när man unnar sig något gott.

Nu är en sån period. Att flytta i racerfart och bära tungt när man har förstörda nackkotor är inget vidare och det lider jag av ännu, så här fyra veckor senare. Det har blivit så många besök hos ryggknäckaren att hans sekreterare skojade och frågade om jag ville ha ett lojal kundkort.

Mannen tycker synd om mig, har jag förstått, och jag har fått titta förbi flera gånger för råd, mindre knäckningar och remisser, utan att han tagit betalt ens. Sånt uppskattas, för min försäkring täcker inte hans besök.

Igår åkte jag dit akut, efter att förtvivlat ha ringt för att få en tid. Och hans ringde upp och bokade akut tid hos en ögonläkare till mig med en gång (visste ni att om man har ont i nacken så påverkas synen, och om man ser dåligt får man ont i nacken…?) eftersom jag har svår migrän sen ett par dagar och ett öga som inte alls hänger med längre.

”Du ser dubbelt” konstaterade läkaren.

Det gör jag icke. Jag ser inte alls på ena ögat. Min hjärna har stängt av vänster öga, för att det är lättare att stänga av synen på ett öga än att jobba som en galning för att hålla båda ögonen i samma riktning.

Nu väntar jag på att ögonknäckaren (…) ska höra av sig med en tid till mig, så att jag kan träna upp ögats muskler igen.

Sen bär det tillbaka till osteopaten (”titta förbi när du vill, så får du gå före”) för att se om han behövs för att fixa tillbaka öga, nackkotor och alla andra krämpor som hör åldern till.

Roligt värre. Inte.

Men det är oerhört otäckt att sitta och läsa och sen plötsligt inte förstå vad man läst. Alls. För att hjärnan bara stänger av synen. Allt hoppar. Hur många gånger man än läser samma text.

I helgen blir det ögonvila. Inte en text ska jag läsa, inte en meter ska jag köra.

Jag börjar bli gammal?