…man inte är den enda som har tröttnat på att snubbla över alla tomlådor, när Fotografen kommer hem, slänger en blick under granen och – av storleken på paketen att döma – glatt utbrister: ”du har slått in alla tomlådor! Vad fint!”

Jag har just bakat världens största bondkaka. Hur sjutton skulle jag kunna vetat att dessa underbara kakor smälter ut till fyrdubbla storleken när man stoppar in dom i ugnen?

God blev den i varje fall!

Update: plåt nummer två hamnade på golvet och den tredje, med pepparkakor, halkade av plåten innan den ens kommit in i ugnen. Jag skulle gärna vilja veta vad det är för en idiot till nöthuvud som placerat ugnen ovanför kylskåpet, mycket högre än mitt huvud!

Tänk att hela julbaket kan gå i stöpet för att inte dom enklaste grejorna finns: pepparmyntsolja, sirap…

Dum, dummare, dummast.

Jag antar att bakom denna idiotiska idé sitter en pervers jävel som vill få en anledning att inspektera rumporna hos alla sina anställda.

Jag har precis ringt och begärt att någon kommer hit och titta på frysen vi köpte för ett halvår sedan. Fick prata med en riktig bitch hos deras så kallade kundservice, men lyckligtvis är jag en ännu värre bitch när det behövs. Hon hävdar att det inte är något fel och att allt är normalt. Jag ifrågasatte hur fan hon kan veta det när hon inte ens sett min frys. För att den inte för väsen nonstop påstod bitchen. Ändå för frysen, som utlovar max 39dB, så mycket väsen att vi vare sig hör TV eller radio, att vi – som sover i ett annat rum med dörren stängd och 10 meter därifrån – väcks flera gånger varje natt.

Men sönder är den inte.

Nu vet jag i varje fall vad jag ska säga när hennes kollega ringer upp. Jo, den för väsen nonstop. Absolut. Nonstop. Jag tänker inte erkänna igen att det är regelbundet men inte hela tiden. Måste den föra väsen nonstop för att dom ens ska titta på den, må så vara då.

Vägrar dom byta ut den tänker jag ställa ut den på balkongen över vintern. Alternativt plugga in den i deras butik.

Julgranen är helt klart det bästa som hänt mig på länge. Jag har i veckor försökt hitta plats för diverse olika kartonger med grejor utan att lyckas. Idag fick jag en lysande idé och åkte och köpte paketpapper. Jättevackert papper. Dyrt som satan. Sen packade jag in alla lådor med grejor jag inte vet var jag ska göra av och la dom under granen. Det blev jättefint!

Snacka om att Fotografen kommer bli ledsen på julafton.

Det har varit en lååååååååååång natt för Fotografen har legat vaken i princip hela natten, ylande om att han har ont i ryggen. Ingen sömn för någon av oss. Han vägrade alla förslag jag hade. Tillsist knep jag om näsan på honom och släppte ner en ipren i halsen på honom när han öppnade munnen för att andas. Sen fick vi sova i två timmar.

Vi tror att vi kommer att få tillökning i akvariet – av våra två största fiskar. Antingen det eller så har dom insett att tillgången på mat kan vara ganska oberäknelig. En av fiskarna ägnade nämligen en hel eftermiddag åt att gräva ett djupt hål i sanden (plockade undan sten för sten och la i en hög), strängt övervakad av den andra fisken (som tydligen kom med goda råd alternativt stränga order om vad som behövde göras).

När vi kom hem ett par timmar senare var hålet igensopat.

Vi väntar med spänning.

Jag slängde ihop en pepparkaksdeg på morgonen och Fotografen var vänlig nog att diska allt med en gång ”så att jag kan baka kakor hela eftermiddagen om jag vill”.

Nu blev det tyvärr inte så, vilket är synd, eftersom lägenheten hade mått bra av en varm ugn som står på några timmar – det är absolut iskallt inne. Men jag har migrän – igen – och har sovit istället. Det flimrar framför ögonen med jämna mellanrum och ungefär samtidigt försvinner känsel i händer och fötter. Skitläskigt. Funderar på om jag har högt blodtryck men jag hittar ingen puls alls (kanske det som är felet!).

Ute är det skyfall och inne som sagt råkallt. Jag tänkte krypa ner i sängen under alla mina fleecefiltar igen (Fotografen kan absolut inte förstå varför jag har så många, men jag anser att vi behöver dubbelt så många!).

Vi hade ju borgmästaren på besök här i Fort Knox igår kväll och fick veta en hel del om vilka planer han har för dom kommande åren. Bland annat ska två rondeller ta bort det trafikkaos vi har för att ta oss in och ut på området – men först år 2013 ska det arbetet börja.

Vi fick veta att det finns en plan för hur vi ska kunna ta oss till och från Fort Knox, OM bron en dag skulle rasa – skönt att veta att det finns EN annan väg ut ifrån området (vägen in ska förhoppningsvis inte påverkas av ett eventuellt broras).

Trottoar för oss utan bil tänker dom inte göra någon – så jag tänker personligen bjuda in gubbfan för att promenera med mig i mörkret för att se vad det faktiskt innebär. Den fina busservicen som kommer när man ringer tror jag inte ett skit på, eftersom man måste beställa bussen en vecka i förväg för att vara säker på att få en när man vill och dessutom svarar dom sällan i telefon!

Men det mest intressanta var militärpolischefen som var på besök. Han berättade att eftersom Fort Knox är privat område så kan inte polisen komma dit för att göra kontroller av hastigheter eller se att vi följer stoppskyltarna – han frågade även om det var NÅGON i salen som brukar stanna vid stoppskylten eller ens TITTA åt något håll innan dom kör förbi dom. Det var det inte. Men polisen kan inget göra.

Ärligt talat är dom flesta som bor på Fort Knox över 60 och jävligt rika. När dom är ute och kör sina lyxbilar för att låta garagedammet flyga av så går det sällan mer än i tillåtna 30.

Problemet är deras tonårsbarn. Eftersom inte polisen får komma in på området så kan dessa ungar – sällan fyllda 16 – utan risk köra runt i sina små bilar i full nittio för att imponera på sina vänner. Senaste veckan har jag promenerat mycket i Fort Knox och inte en enda dag har jag lyckats ta mig runt området utan att en av dessa grabbar kommer farande i 150 knyck i kurvan. Bilarna – eller fyrhjulingarna som dom har ibland – har inte kontakt med vägen på mer än två av fyra hjul. Ni fattar att det går undan.

Borgmästarens lösning på det hela var att vi ska sätta upp en skylt som VISAR hastigheten man har när man kör förbi – eftersom ”tester har visat” att folk har en tendens att då sakta ner, även om det inte finns någon kamera eller risk för böter.

Det var då jag reste mig upp och gick. Jag var rädd för att min stora käft skulle öppna sig och tala om för Monsieur Borgmästaren att om en sådan skylt kommer upp på området, ska jag personligen gå och knacka sönder den.

För efter många sömnlösa nätter i somras, då tonåringarna försökte imponera på varandra genom att rejält onyktra klättra uppför en 6 meter hög bergsvägg för att planka in till poolen, så har jag lärt mig en hel del om hur dessa ungdomar fungerar. Det räckte att borgmästaren målade upp bilden av hur bra allt kommer bli med en skylt som visar hastigheten, för att jag skulle få en vision av framtiden på näthinnan:

Områdets alla ungdomar som står vid vägkanten och hurrar när grabb efter grabb i föräldrarnas små sportbilar kommer körande fortare och fortare för att se vem som kan ta kurvan fortast – med fotobevis. Det räckte allt att se hur imponerade (!) dom var av dom två bilar som på mindre än tre dagar demolerade två lyktstolpar i just den kurvan.

Nej tack. Det är inte någon skylt som visar hastigheten som behövs. Det är en mittskena i kurvan och spikmattor som åker upp när föraren tar kurvan för fort.

Och nästa gång grabbarna gör en hastig utsväng för att låtsas köra på mig (och därmed nästan lyckas!) tänker jag göra som Elin, och dänga en golfklubba i huvudet på föraren.