Skrivet av: Fransyskan | 18 april 2017

Äldre man, idiot, eller bara helt galen?

Först på flyget var en mycket äldre herre. Han stannade vid rad 10, mitt i gången. Tog av sig kavajen, vikte den långsamt, hängde den över stolsryggen. Tog sedan sin ryggsäck som han lämnat på stolen och började rota i den. Allt medan han stod kvar i gången och 150 andra passagerare ville gå på.

Föreslog mycket vänligt att han kanske kunde ta ett steg åt sidan och släppa förbi mig, och alla andra. Ni vet, i samma vänliga ton och med samma ord som flygvärdinnorna.

Han blev skitsur, förklarade att han minsann skulle lyfta upp sin väska också. Jag och 150 passagerare väntade alltså lite till. Nej, jag erbjöd mig inte att hjälpa gubbfan med väskan, som blockerade gången.

Till sist fick han upp väskan, och kunde sätta sig. Jag gick förbi, hittade min plats längst bak och glömde det hela.

Några minuter senare kommer gubben stapplande – det var en riktig antik en – och skapade allmänt kaos i hela gången då han gick mot strömmen av folk som dom börjat släppa på genom bakdörren.

”Kom du fram fortare va, gjorde du det va? Du är väl förstås lärare också, är du det, va?”

Eh?

Sedan stapplade han tillbaka till sin plats och skapade mer trafikstockning i den trånga gången.

En dam ett par rader framför mig vände sig om, log stort och sa att honom har du lyckats reta upp, vad har du gjort. Förklarade att jag i min enfald vågat be honom ta ett steg åt sidan. Hon skrattade gott. ”Så du sa emot en äldre gubbe haha vet du inte hut kvinna”. Sedan fnissade hon länge.

Planet kom iväg en halvtimme försenat.

Skrivet av: Fransyskan | 10 april 2017

Mina grannar – det jag inte berättar

Nästan varje sen eftermiddag knackar jag på hos min 82 åriga granne (piggare än mig!) för en promenad. Min adopterade mormor! Ibland dricker vi te hos henne istället och ibland apero med hennes man. Jag hjälper dom ofta med datorproblem och dom passar min katt när jag är bortrest.

Min adopterade mormor oroar sig för mig om jag inte tittar förbi och då stutsar hon upp för trappan och ringer på dörren tills jag öppnar.

Idag stannade vi för att leka med grannpojken på vägen. Han är två år och jag har känt honom sen han föddes, vart med på dop och födelsedagar. Vi spelade lite fotboll och småpratade med hans mamma. Både tanten och jag vaktar deras kanin. 

På andra varvet runt området träffade vi en tant från huset bredvid. Vi satte oss och pratade en stund. 

Sedan kom en liten tjej springande. Hon är 9 år och tycker att jag är bäst. ”JAG KLARADE ITALIENSKAKURSEN” ropade hon lyckligt och studsade upp och ner. Strålade som en som och sprang tillbaka till sin mormor.

Grannen snett ovanför kom ut med sin skällande hund och berättade om sin dag.

I trappan upp mötte jag granntjejen och beundrade hennes lille gaphals på två månader. Världens sötaste lille pojk! Pratade länge.

Gick sen och hämtade verktygen jag lånat av en annan granne för att greja lite.

Det här tog två timmar. Två timmar av positiva möten.

Vissa dagar möter man ingen, andra dagar är väldigt sociala. 

Det är klart att dessa positiva möten inte blir lika bra bloggmaterial som historierna om en hemska grannen som bor under mig. Henne ska jag berätta mer om snart.

Skrivet av: Fransyskan | 08 april 2017

Av barn och paddelmannen hör man sanningen

”Du är fet!” upplyste paddelmannen mig för, för några veckor sen. Jag hatade honom för de orden.

”Du har gått ner massor i vikt!” upplyste samma man mig om idag. Älskade honom för de orden.

Skrivet av: Fransyskan | 05 april 2017

En helt vanlig dag på vägarna här

Ute och körde med en kajak på bilen. Ni vet, en kajak sticker ut lite i fram och lite i bak. Man kör lite försiktigare än vanligt, eftersom man har en kajak på bilen. Kajaken syns, den är orange och röd. Ni har fattat va – jag hade en kajak på bilen.

Ändå ligger det pundhuvuden och trycker i häcken på mig hela tiden. På trefiliga vägar väljer dom såklart att ligga bakom mig, INTE köra om, men blinka med helljuset och på alla sätt försöka få mig att förstå att det var helt fel av mig att bara köra enligt gällande hastighetsbestämmelser.

Sen kom jag till 30 vägen, den med 3 höga väggupp på raken. Då fick idioten bakom mig spel. Tutade, blinkade. Det var 30, jag höll 30 och – fy skäms på mig – jag saktade ner för att inte sabba bilen, kajaken, eller mig själv på vägguppet. Fy på mig.

Killen låg så nära mig att han fick BACKA för att kunna köra om när jag tröttnade och helt sonika stannade mitt i vägen.

Stanna mitt i vägen gör jag ofta numera. Ligger någon närmare mig än jag parkerar så stannar jag. Alltid. Och bilen bakom måste backa för att komma förbi. Alltid. Så nära ligger dom här.

En dag ska jag berätta om vad som händer här om man har mage att stanna vid ett rödljus. Eller – gud förbjude – vid ett övergångsställe.

 

 

Skrivet av: Fransyskan | 18 mars 2017

Att träna med ett proffs

Häromdagen avslöjade jag för paddelmannen att jag funderar på att köpa en sprillans ny kajak, så att jag kan njuta av havet jag faktiskt bor bredvid.

Ha! sa han.

Igår ringde jag och frågade om jag fick låna en kajak idag och ta en tur runt öarna själv, för att se om jag uppskattar sporten utan sällskap.

Ha! sa han.

Min taktik för att slippa paddla själv funkade fint. Så imorse drog vi iväg tillsammans i varsin ostabil enmannakajak. Jag hade kollat vädret noga, ingen vind. Missade tyvärr att kolla vågorna, och såna fanns det många av. Till paddelmannens stora glädje.

Har jag nämnt att han är före detta fransk mästare i kajak? Att han var bäst i detta land? Att han har paddlat sen han var 8 år?

Kom nu ropade han, följ mig! och så paddlade han en halv meter från dom vassa klipporna i ett hav där enorma vågor slog över gång på gång.

I think not.

Jag paddlade så långt ifrån jag bara kunde medan han vrålade åt mig, skällde ut mig, och jag ropade tillbaka att jag höööööööööör inte vad han säger. Hade fruktansvärd kramp i vänstra överarmen.

När vi hade bråkat klart förklarade han varför det är lättare att paddla nära klipporna, trots vågorna. Upplyste honom om att sånt kan man berätta innan. Inte medan tjejen har kramp i överarmen efter att ha paddlat sig blå i ansiktet med att försöka komma ikapp proffset.

Sen följde jag efter honom snällt. Testade vågorna. Vågade surfa. Blev översköljd två gånger i hans osänkbara kajak. Det är 14 grader i vattnet by the way.

Efter 8 km frågade han om jag ville köpa hans kajak:-) Om han säljer den la han till. För den är lite för ostabil för nybörjare sa han.  No way?

Frågade varför han förväntar sig att jag ska ha samma nivå som honom. För att du kan, sa han. Hjärnan vill, musklerna not so much förklarade jag. Att någon som får kramp med en gång på stand up paddle (medan jag knappt känner att jag står på brädan) kan tycka att det är så konstigt att jag får kramp när jag sitter i en kajak är obegripligt. Men men. Män.

”Du måste förstå att du kommer bli bäst om du gör som jag säger” förklarade han.

Efter milen sa han att ok vi ses vid samma tid imorgon bitti.

”Men imorgon paddlar vi i samma kajak” la han till ”så att jag får träna lite och du får vila dig!”

Styrde bilen med knäna på vägen hem för jag var så trött i armarna.

 

Skrivet av: Fransyskan | 16 mars 2017

Högsta alert

Så mycket är det alltså värt, den fantastiska högsta säkerhet vi har i landet sedan något år tillbaka…

Idag på lunchen gick ett pundhuvud till elev rakt in i en skola (tekniskt gymnasium och inte militärskola, som svenska nyheter påstår) i grannstaden. Han var beväpnad med granater, pistol och ett gevär. Sistnämnda var en meter långt. Inga kontroller gjordes, för han hade ett kort som lät honom, liksom alla andra studenter, gå rakt in.

Fantastisk säkerhet.

Detta i ett land där vanliga svenssons inte får gå på toaletten på bibliotek (av rädsla för att vi lämnar sprängmedel i papperskorgarna), där man inte kan simma eller gå in i köpcentrum utan att låta väskorna passera en metaldetektör, alternativt genomsökas. Man låter inte längre föräldrarna stanna bilarna alldeles utanför skolan för att släppa av barnen, för det anses vara högre risk att någon genomför ett attentat då, än när miljoner ungar varje dag nu hoppar ur bilar parkerade mitt i vägen, och knallar till skolan genom ett totalt kaos av felparkerade bilar.

Ja, jag har svårt att se logiken.

Och nej, jag känner mig inte speciellt säker pga dessa säkerhetsvarningar. Jag hade känt mig lika säker utan dom.

Sannolikheten att något riktigt jävligt ska hända igen finns självklart, men den är liten, nästan obefintlig, i förhållande till det som verkligen skrämmer mig här:

Vanlig transport från A till B i en bil på en väg. DÄR finns den verkliga faran i detta land. Där skadas och dödas människor dagligen.

Jag tittar på nyheterna ikväll, med stor häpnad, då jag inte kan förstå hur någon kunnat göra det han gjorde idag.

Skrivet av: Fransyskan | 15 mars 2017

Vid havet idag

När jag satt och slappade efter två timmars kajakande idag fick jag syn på tre killar som stod och pumpade upp en bräda efter en annan för hand. Det är skitjobbigt och man får mjölksyra i armarna ganska snabbt.

Väntade tills dom var i princip klara.

Sen gick jag och frågade om dom ville använda min elektriska pump.

Skrivet av: Fransyskan | 09 mars 2017

Tre hundar, tre timmar

Jag är så nära nervsammanbrott som man möjligen kan komma. Grannen under lämnade sin hundjävel själv – som vanligt – och den har skällt oavbrutet i tre timmar nu. Så lämnade grannen bredvid henne sina två hundar och gick hon med. En liten bjäbbande jävel och en som står och ylar.

Det har pågått i tre timmar nu.

Jag har försökt allt för att få tyst på dom jävlarna men dom italienska hundarna förstår visst bara italienska. Ljud skrämmer men bara någon sekund. Hundvisselpipa hjälper fan inte. En bjäbbar, en ylar, en skäller. OAVBRUTET.

Hur fasen får man tyst på dom? Helst utan att göra hundmos av dom med bilen, vilket jag är säker på att jag inte är den enda som drömmer om att göra just nu.

Det här är terror på högsta nivå!

 

 

 

Skrivet av: Fransyskan | 08 mars 2017

Sömnproblem?

Då har jag ett tips som funkar fint! Man slocknar som en klubbad säl så fort man lägger sig ner.

Börja dagen med frukost på balkongen. Lyft sedan upp surfbrädan på taket på bilen, spänn fast den och åk tvärs över halva stan för en timmes stand up paddle på havet. Njut av den friska luften. Åk hem, lyft av brädan. Ät lunch. Promenera sedan ner till simhallen, 2km bort, simma 1km, duscha och promenera hem igen. Släng allt blött i tvättmaskinen, ta sen en tur ut och gå 8 varv runt byggnaden. Ät middag. Åk sedan och träna en timme.

Har dessutom inte tid att ha tråkigt längre, och jag hinner inte stress äta så det här är win win på alla plan.

Skrivet av: Fransyskan | 27 februari 2017

En helg hos mig

Den här helgen har jag:

  • Lyssnat på när grannen ovanför och senaste flickvännen stompat runt i klackskor en halvtimme före och efter varje gång dom lämnat lägenheten eller kommit hem igen. Vid alla tider på dygnet utom just mellan 8-12 då dom sov.
  • Lyssnat på den musik grannen ovanför och hans senaste flickvän valt. Hela helgen.
  • Lyssnat på när grannen ovanför och hans senaste flickvän drämt igen ytterdörren så hela byggnaden skakat.
  • Lyssnat på när grannen ovanför och hans senaste flickvän haft sex, vid upprepade tillfällen under helgen. Han orkar sätta på henne men han klarar inte av att dra sin säng 10 cm från väggen.
  • Lyssnat på övriga grannar som liksom jag bankat i vägghelvetet för att få killen att tappa sexlusten.

Idag har jag:

  • Lyssnat på den musik grannen ovanför valde att lyssna på tills dess att det var dags för honom – som arbetar i skift vid alla tider på dygnet, att sova.
  • Gått en promenad runt huset för att försäkra mig om att grannen ovanför dragit ner gardinen och faktiskt sover.
  • Dammsugit. Fasen vad noga jag har dammsugit. Under och bakom aaaaaaaaaaaaaaaalla tunga möbler. Två gånger. Ifall jag missade något första gången.
  • Tvättat golvet! I högklackat. Utan att halka!
  • Öppnat och drämt igen ytterdörren ungefär en gång i halvtimmen. Obs: Gick i klackskor fram och tillbaka.

Imorgon eftermiddag, när grannen sover, funderar jag på att testa något nytt: Zumba. I klackskor! Med musiken på absolut högsta volym.

Men först ska jag göra klart mitt projekt: Skriva en jättelapp med skrivstil (fransmän kan inget annat än oläsliga krumelurer – ett ”n” kan i själva verket vara ett ”r” eller ett ”m” – ingen fan vet). Lappen ska jag inte lägga i ett litet kuvert i hans brevlåda, inte ens på hans ytterdörr. Nej nej, jättelappen ska sitta på entredörren till byggnaden (i vanlig ordning i denna byggnad):

Kära granne på översta våningen i mitten*,

Idag vill jag bestämma vilken musik vi lyssnar på.

Ikväll har jag huvudvärk. Inget sex.

Inatt ska jag sova. Utan skor.

 

*Alla grannar som skriver lappar här preciserar noga till vem lappen är – skämslapp liksom – men skriver aaaaaaaldrig under med sitt namn.

Ni inser vad allt det här betyder va?

Jag börjar äntligen anpassa mig till livet här. Jag har blivit en äkta fransyska.

Older Posts »

Kategorier