Skrivet av: Fransyskan | 18 mars 2017

Att träna med ett proffs

Häromdagen avslöjade jag för paddelmannen att jag funderar på att köpa en sprillans ny kajak, så att jag kan njuta av havet jag faktiskt bor bredvid.

Ha! sa han.

Igår ringde jag och frågade om jag fick låna en kajak idag och ta en tur runt öarna själv, för att se om jag uppskattar sporten utan sällskap.

Ha! sa han.

Min taktik för att slippa paddla själv funkade fint. Så imorse drog vi iväg tillsammans i varsin ostabil enmannakajak. Jag hade kollat vädret noga, ingen vind. Missade tyvärr att kolla vågorna, och såna fanns det många av. Till paddelmannens stora glädje.

Har jag nämnt att han är före detta fransk mästare i kajak? Att han var bäst i detta land? Att han har paddlat sen han var 8 år?

Kom nu ropade han, följ mig! och så paddlade han en halv meter från dom vassa klipporna i ett hav där enorma vågor slog över gång på gång.

I think not.

Jag paddlade så långt ifrån jag bara kunde medan han vrålade åt mig, skällde ut mig, och jag ropade tillbaka att jag höööööööööör inte vad han säger. Hade fruktansvärd kramp i vänstra överarmen.

När vi hade bråkat klart förklarade han varför det är lättare att paddla nära klipporna, trots vågorna. Upplyste honom om att sånt kan man berätta innan. Inte medan tjejen har kramp i överarmen efter att ha paddlat sig blå i ansiktet med att försöka komma ikapp proffset.

Sen följde jag efter honom snällt. Testade vågorna. Vågade surfa. Blev översköljd två gånger i hans osänkbara kajak. Det är 14 grader i vattnet by the way.

Efter 8 km frågade han om jag ville köpa hans kajak:-) Om han säljer den la han till. För den är lite för ostabil för nybörjare sa han.  No way?

Frågade varför han förväntar sig att jag ska ha samma nivå som honom. För att du kan, sa han. Hjärnan vill, musklerna not so much förklarade jag. Att någon som får kramp med en gång på stand up paddle (medan jag knappt känner att jag står på brädan) kan tycka att det är så konstigt att jag får kramp när jag sitter i en kajak är obegripligt. Men men. Män.

”Du måste förstå att du kommer bli bäst om du gör som jag säger” förklarade han.

Efter milen sa han att ok vi ses vid samma tid imorgon bitti.

”Men imorgon paddlar vi i samma kajak” la han till ”så att jag får träna lite och du får vila dig!”

Styrde bilen med knäna på vägen hem för jag var så trött i armarna.

 

Skrivet av: Fransyskan | 16 mars 2017

Högsta alert

Så mycket är det alltså värt, den fantastiska högsta säkerhet vi har i landet sedan något år tillbaka…

Idag på lunchen gick ett pundhuvud till elev rakt in i en skola (tekniskt gymnasium och inte militärskola, som svenska nyheter påstår) i grannstaden. Han var beväpnad med granater, pistol och ett gevär. Sistnämnda var en meter långt. Inga kontroller gjordes, för han hade ett kort som lät honom, liksom alla andra studenter, gå rakt in.

Fantastisk säkerhet.

Detta i ett land där vanliga svenssons inte får gå på toaletten på bibliotek (av rädsla för att vi lämnar sprängmedel i papperskorgarna), där man inte kan simma eller gå in i köpcentrum utan att låta väskorna passera en metaldetektör, alternativt genomsökas. Man låter inte längre föräldrarna stanna bilarna alldeles utanför skolan för att släppa av barnen, för det anses vara högre risk att någon genomför ett attentat då, än när miljoner ungar varje dag nu hoppar ur bilar parkerade mitt i vägen, och knallar till skolan genom ett totalt kaos av felparkerade bilar.

Ja, jag har svårt att se logiken.

Och nej, jag känner mig inte speciellt säker pga dessa säkerhetsvarningar. Jag hade känt mig lika säker utan dom.

Sannolikheten att något riktigt jävligt ska hända igen finns självklart, men den är liten, nästan obefintlig, i förhållande till det som verkligen skrämmer mig här:

Vanlig transport från A till B i en bil på en väg. DÄR finns den verkliga faran i detta land. Där skadas och dödas människor dagligen.

Jag tittar på nyheterna ikväll, med stor häpnad, då jag inte kan förstå hur någon kunnat göra det han gjorde idag.

Skrivet av: Fransyskan | 15 mars 2017

Vid havet idag

När jag satt och slappade efter två timmars kajakande idag fick jag syn på tre killar som stod och pumpade upp en bräda efter en annan för hand. Det är skitjobbigt och man får mjölksyra i armarna ganska snabbt.

Väntade tills dom var i princip klara.

Sen gick jag och frågade om dom ville använda min elektriska pump.

Skrivet av: Fransyskan | 09 mars 2017

Tre hundar, tre timmar

Jag är så nära nervsammanbrott som man möjligen kan komma. Grannen under lämnade sin hundjävel själv – som vanligt – och den har skällt oavbrutet i tre timmar nu. Så lämnade grannen bredvid henne sina två hundar och gick hon med. En liten bjäbbande jävel och en som står och ylar.

Det har pågått i tre timmar nu.

Jag har försökt allt för att få tyst på dom jävlarna men dom italienska hundarna förstår visst bara italienska. Ljud skrämmer men bara någon sekund. Hundvisselpipa hjälper fan inte. En bjäbbar, en ylar, en skäller. OAVBRUTET.

Hur fasen får man tyst på dom? Helst utan att göra hundmos av dom med bilen, vilket jag är säker på att jag inte är den enda som drömmer om att göra just nu.

Det här är terror på högsta nivå!

 

 

 

Skrivet av: Fransyskan | 08 mars 2017

Sömnproblem?

Då har jag ett tips som funkar fint! Man slocknar som en klubbad säl så fort man lägger sig ner.

Börja dagen med frukost på balkongen. Lyft sedan upp surfbrädan på taket på bilen, spänn fast den och åk tvärs över halva stan för en timmes stand up paddle på havet. Njut av den friska luften. Åk hem, lyft av brädan. Ät lunch. Promenera sedan ner till simhallen, 2km bort, simma 1km, duscha och promenera hem igen. Släng allt blött i tvättmaskinen, ta sen en tur ut och gå 8 varv runt byggnaden. Ät middag. Åk sedan och träna en timme.

Har dessutom inte tid att ha tråkigt längre, och jag hinner inte stress äta så det här är win win på alla plan.

Skrivet av: Fransyskan | 27 februari 2017

En helg hos mig

Den här helgen har jag:

  • Lyssnat på när grannen ovanför och senaste flickvännen stompat runt i klackskor en halvtimme före och efter varje gång dom lämnat lägenheten eller kommit hem igen. Vid alla tider på dygnet utom just mellan 8-12 då dom sov.
  • Lyssnat på den musik grannen ovanför och hans senaste flickvän valt. Hela helgen.
  • Lyssnat på när grannen ovanför och hans senaste flickvän drämt igen ytterdörren så hela byggnaden skakat.
  • Lyssnat på när grannen ovanför och hans senaste flickvän haft sex, vid upprepade tillfällen under helgen. Han orkar sätta på henne men han klarar inte av att dra sin säng 10 cm från väggen.
  • Lyssnat på övriga grannar som liksom jag bankat i vägghelvetet för att få killen att tappa sexlusten.

Idag har jag:

  • Lyssnat på den musik grannen ovanför valde att lyssna på tills dess att det var dags för honom – som arbetar i skift vid alla tider på dygnet, att sova.
  • Gått en promenad runt huset för att försäkra mig om att grannen ovanför dragit ner gardinen och faktiskt sover.
  • Dammsugit. Fasen vad noga jag har dammsugit. Under och bakom aaaaaaaaaaaaaaaalla tunga möbler. Två gånger. Ifall jag missade något första gången.
  • Tvättat golvet! I högklackat. Utan att halka!
  • Öppnat och drämt igen ytterdörren ungefär en gång i halvtimmen. Obs: Gick i klackskor fram och tillbaka.

Imorgon eftermiddag, när grannen sover, funderar jag på att testa något nytt: Zumba. I klackskor! Med musiken på absolut högsta volym.

Men först ska jag göra klart mitt projekt: Skriva en jättelapp med skrivstil (fransmän kan inget annat än oläsliga krumelurer – ett ”n” kan i själva verket vara ett ”r” eller ett ”m” – ingen fan vet). Lappen ska jag inte lägga i ett litet kuvert i hans brevlåda, inte ens på hans ytterdörr. Nej nej, jättelappen ska sitta på entredörren till byggnaden (i vanlig ordning i denna byggnad):

Kära granne på översta våningen i mitten*,

Idag vill jag bestämma vilken musik vi lyssnar på.

Ikväll har jag huvudvärk. Inget sex.

Inatt ska jag sova. Utan skor.

 

*Alla grannar som skriver lappar här preciserar noga till vem lappen är – skämslapp liksom – men skriver aaaaaaaldrig under med sitt namn.

Ni inser vad allt det här betyder va?

Jag börjar äntligen anpassa mig till livet här. Jag har blivit en äkta fransyska.

Skrivet av: Fransyskan | 23 februari 2017

Orginalboxen

Otrogen som jag är som kund så har jag just bytt telefonoperatör. Igen. Jodå. Jag har snart testat alla alternativ som finns. Min gamla operatör ville att jag skulle skicka tillbaka materialet i orginalboxen.

Så det gör jag.

Den har stått i källaren i 3 år och är både fuktig och möglig. Så till den grad att tejpen har lite svårt att fästa.

Men vill dom ha originalboxen så får dom den! Jag tjafsar inte emot.

En stinkande grej mindre i källaren. Mer plats till svenskan.

Skrivet av: Fransyskan | 22 februari 2017

Fransk administration och lata företag

Alltså.. Jag har jagat kostnadsförslag på en kurs i två veckor. Ett företag behövde en hel vecka för att lyfta på telefonluren och lova mig ett kostnadsförslag. En vecka till har gått och tja, jag ringde upp igen igår och självklart skulle förslaget komma på mejl samma dag. Fortfarande inget i inboxen så jag ringde ytterligare ett företag (trogen kund är jag icke!) och talade om att om dom vill ha mig som kund behöver jag förslaget i inboxen idag.

Igår alltså, svarade damen.

Yes sa jag, vi förstår varandra:-)

Kanske kommer jag någon vart nu.

Skrivet av: Fransyskan | 16 februari 2017

Note to myself

Frågar grannen om vi ska träffas kommer svaret från och med nu vara nej.

Nej nej nej nej nej.

Grannen frågade om vi skulle ta en promenad. Jag var redan ute så sa ok. Där kommer hon och som vanligt började hon med att avverka listan av sina hälsoproblem. Hon har en del. Sen, efter att hon helt i vanlig fransk anda nästan klättrat på mig – och svensk som jag är jag hoppat längre och längre undan, det är med personligt utrymme har man ingen respekt för i detta land.

I varje fall.. då kom det.

Min man kräktes hela dagen igår.

Paus.

Men åkte ändå och jobbade idag.

Så tittade hon på mig med förväntan i blicken. Men nej, från mig kom inget men åååååååh vad duktig han är som åker och jobbar även när han är sjuk. Istället kom:

MEN HERREJÄVLAR DÅ SMITTAR HAN JU NER HELA SITT JOBB!!! VARFÖR SA DU INTE ATT NI HAR MAGSJUKA I FAMILJEN INNAN DU FRÅGADE OM VI KUNDE TRÄFFAS.

Äh.. han är nog inte så sjuk. Ingen feber eller något. Och pojken skickade vi till dagis. Min man måste spara sina semesterdagar tills då dagis är stängt.

Förlåt? SJUKdagar inte semesterdagar.

Försökte hålla mig på minst 2 meters avstånd men herregud hon klampade in så nära att jag höll på att krypa ur skinnet. Magsjuka! Samma tjej som inte ville träffa mig när jag var dålig i magen för några veckor sen har ingen som helst jävla aning om hur magsjuka smittar.

Nästa gång jag blir sjuk ska jag definitivt hälsa på dom!

Fy fan för smittspridare.

Ska vi träffas? NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ. Aldrig mer. Någonsin.

Skrivet av: Fransyskan | 15 februari 2017

En helt vanlig kväll hos mig

Lyssnar på radion, där fransk musik blandas med utländsk. Sjunger med! Tittar samtidigt på en fransk dokumentär på TVn. På datorn sjunger Ed Sheeran på engelska. Chattar på FB blandat på franska, svenska och engelska. Pratar svenska med min katt som ligger och ser söt ut bredvid mig.

Gissa på vilket språk jag just skrev min lista med saker jag ska komma ihåg att ta med mig i helgen?

 

Older Posts »

Kategorier