Skrivet av: Fransyskan | 23 juli 2016

Konsten att överraska grannkärringen

Åh jag har roat mig kungligt ikväll. Grannen ovanför kom hem, hela hans elefanthjord till två ben stövlade omkring en bra stund.

Jag satt i vanlig ordning på balkongen och läste men var snabb att fiska upp kameran och sikta den snett nedanför mitt balkongräcke. 

Det slog inte fel. Efter tio sekunder stod kärringen där, och blängde ilsket upp i MIN lägenhet. För självklar trodde hon att det var jag. JAG är ju den som går runt tungt här tex medan jag sover eller duschar det har vi ju redan kommit fram till. Ibland stampar jag till och med runt hårt i golvet när jag inte är hemma.

Klick. Blixt. Kärringens förvånade uttryck förevigat. Helt klar bättre än spegeln jag egentligen tänkt sätta upp. 

En förstoring på den bilden inramad på balkongen hade vart pricken på i.

Tror ni hon slutar glutta då?

Alternativt är jag beredd att dansa naken på balkongen men osäker på om det verkligen generar henne? 

Skrivet av: Fransyskan | 23 juli 2016

Varför namnger vi dom?

Jag förstår inte medias agerande ibland. Folks agerande på FB. Varför namnger vi dessa uppmärksamhetssökande egoistiska idioter som tar livet av andra i olika terrordåd.

Varför låta deras namn få en plats i historien?

”Liten feg outbildad skit”

”Idioten”

”Mördaren”

Alltså det finns hur många passande sätt som helst utan att ge deras namn den plats i historien de så förtvivlat söker. 

Skrivet av: Fransyskan | 23 juli 2016

Hemma hos mig

Ett tag tänkte jag att det lugnat sig här hemma. Knappt nåt att skriva om längre. Men så lät grannen under sin morsa flytta in i hennes etta, en riktig satkärring, och hon i sin tur har bjudit in sin rökande vännina.

Det finns inget som väcker livsandarna så effektivt som att hela tiden behöva försvara sig mot en riktig bitch.

För att ge er lite bakgrund… första gången kärringen (bred och tung som en lagård) var här var det samtidigt med min mamma. När vi båda låg och sov bankade tanten i taket och vrålade att vi skulle stampa runt så mycket. Råkade jag stå och prata svenska i telefon tog hon sig friheten att ställa sig och ropa oavbrutet på mig för att få uppmärksamhet – vi vet ju alla att svenska inte är något riktigt språk och att jag alltså inte borde stå där med telefonen i örat. Hon tillbringade hela den sommaren med att titta på tv på högsta volym ute i trädgården, med små pauser för att vråla åt mig att jag skulle sluta stampa runt (tex när jag låg still med öronproppar på terassen och läste för att ej höra hennes tv serier)

Bitchen flyttade alltså in för några månader sen. Det har gått bra så länge dottern också vart där för när dom är två så lugnar hon sig. Svårare att höra andra när man är flera, eller hur?

Fem minuter. Fem minuter hade jag hunnit vara hemma efter min semester innan kärringen kom och upplyste mig om att det droppade vatten från min balkong. Mitt fel. Denna gång var jag mycket skyldig. Mina tomatplantor låg dubbelvikta och jorden var som cement. För torr för att suga upp vatten så det rann rakt igenom. Vilket jag inte märkte eftersom jag redan var ute i bilen igen för att hämta resten av grejorna.

”Jag hörde att du kom hem. Det har vart tyst i en vecka och nu är det väsen igen” upplyste hon mig.

Jag tackade för upplysningen, berättade att visst det kanske hördes bär jag bar in dom tunga väskorna från semestern jag kommit hem ifrån hela SJU minuter tidigare.

Och passade på att berätta att jag hör henne gå omkring också trots att hon bor UNDER mig. Att jag hör alla. För jag bor i mitten. Påminde henne om att när grannen ovanför mig stampar runt så tror hon att det är jag. Att man hör allt och alla.

 Bad om ursäkt och tillåtelse att vattna mina blommor mer lite senare på kvällen och förklarade att det kommer rinna mer vatten. Trodde allt var bra där.

Ett par nätter senare vaknar jag vid midnatt av ett jävla kacklande och rökande utanför. Det var då kärringens kompis kommit. Muttrade surt men högt på balkongen att det allt var till att föra väsen vid midnatt. Nada respons. Men tio minuter senare blev det tyst.

Tillbringade en timme hemma kvällen därpå. Låg på balkongen och försökte sova till ljudet av tantens tv serier (som hon i vanlig ordning tittade på utomhus). Sen åkte jag iväg. Kom hem vid 22, duschade och gick mycket lättklädd ut på balkongen för att hänga upp min handduk.

Helt ogenerat stod kärringen där, långt ut på gräsmattan, sin feta lilla nacke sträckt till max, och glor rakt in till mig. 

”Skulle bara kolla om det var du som stampade runt”

Jag stod för tusan i duschen!! Vilket min våta halvnakna kropp som den perversa idioten glodde på helt klart bevisade.

”Jo men NÅGON stampade runt och det är bara du hemma!”

Eh… nej det var inte bara jag hemma. Men dom andra hade tydligen smart nog stängt sina gardiner för att slippa den gluttande kärringen? Efter 4,5 år här känner jag igen varenda ljud här. Jag är nämligen den första att irritera mig på grannarnas oväsen! Men det är skillnad på ljud som den oisolerade byggnaden aldrig kommer dölja (folk som går normalt utan att stampa) och ljud som visar att folk faktiskt ej tar hänsyn (möbler som dras omkring,tvn på ute, musik på högsta volym eller tex hennes dotters hund som kämnades ensam 8 timmar per dag i fyra månader i sträck).

Igår efter jobbet när jag låg och sov på balkongen fick kärringen under ännu ett hysteriskt utbrott för att jag stampade runt så. Hon vrålaxe och gapade och varenda granne gick ut och kollade.

Det var då jag surt vrålade tilllbaka att jag ska stampa tre gånger i golvet varje gång jag råkat haft mage att tex förflytta mig till toan eller hämta något i köket så att hon vet att det är jag SÅ ATT HON INTE BEHÖVER STÅ OCH GLO RAKT IN I MIN LÄGENHET MEDAN JAG DUSCHAR eller anklaga mig för att stampa runt när jag sover.

Nu ska ni inte tro att det fick tyst på henne inte.

Jag stampade hårt tre gånger i golvet varje gång jag råkat röra mig kommande timme, som utlovat. Så hon vet när det är jag!

Jag är fortfarande arg. Jag har vare sig haft på tv eller radio sen jag kom hem, har legat och vilat varenda sekund jag vart hemma, jag smyger över golvet för jag HATAR att höra folk stampa runt. Jag har möbeltassar fast ingen annan har det…

Och vid dom få tillfällen jag alltså är hemma så får jag skit för det.

Så nu har jag bytt strategi. Igår innan jag åkte iväg pilllade jag bort alla möbeltassar. Jag satte på musik riktigt högt innan jag åkte och lät några plastflaskor ligga på golvet på balkongen så dom kan fara runt med vinden.

Sen grannens hund väckte mig vid åtta imorse har jag sett till att hålla mig i ständig rörelse inne, utan att för den saken skull föra väsen. Ljud blir normala efter en tid och min plan är nu att vänja henne vid att det aldrig, aldrig är tyst här.

Hjälper inte det ska jag leta upp mina zumba dvd!

Nej hörrni  nu har jag suttitt still i fler minuter hon får inte vänja sig!

Skrivet av: Fransyskan | 20 juli 2016

När man vaknar till kaos

Jag lever. Jag var inte ens i närheten när ondskan slog till i Nice, utan befann mig många timmars bilresa bort, högt upp i bergen. Jag visste inte ens vad som hände förrän jag vaknade morgonen därpå, slog på telefonen och upptäckte sms efter sms, oroliga inlägg på FB, en hel rad meddelanden på WhatsApp. Alla med samma ord:

Lever du?
Är alla dina vänner ok?

Alla utom mina syskon hade hört av sig.

nice

Kan ni förstå paniken när man inser vad som har hänt och man vare sig har TV, Internet eller en telefon som fungerar om man inte går ut och springer ett par kilometer ifrån huset där man befinner sig, högt upp i bergen? Vet ni hur det känns att gå igenom alla sms med förfrågningar om man är ok, och inse att det fattas flera – att det finns vänner man inte hört av. Att ringa, och få en telefonsvarare. Att fortsätta ringa, i flera dygn, och fortfarande få en telefonsvarare? Att inte veta?

Mina vänner var där. Väldigt många av mina vänner var där. Dom sprang för sina liv. Andra sprang för att alla sprang och ingen visste varför. Dom satt gömda i källare hela natten tills polisen sa att det var säkert att gå ut igen. Det var kaos, det var panik.

Jag har fortfarande inte sett nyheternas reportage om det som hände. Har valt att inte se dessa bilder som visar hur folk springer för sitt liv bara två mil från där jag bor. Råkade se EN bild när jag läste en nyhetsartikel och det räcker. Bilden av en övertäckt kropp som ligger på mage, där benen från knän till fötter stack rakt upp. Antagligen knäckta och omöjliga att lägga platt. Den bilden fick mig att sluta läsa nyheterna.

Det jag vet har mina vänner som var där berättat. Grannen som ringde fyllde i vad hon sett på nyheterna.

Jag tillbringade dagen själv i bergen, vandrade i ett område där det fanns 0 täckning på mobilen. Hoppades, bad att dessa vänner som inte svarat faktiskt skulle ha hört av sig när jag kom tillbaka. Det var en tung dag och tårarna rann hela tiden. På mig, på alla jag mötte.

Tillbringade två timmar i bilen efter vandringen, satt på en parkering i närmaste storstad, för det var det enda stället telefonen fungerade hyfsat. Det var på fredagen. Ringde en vän som bor mitt i smeten och fick veta att flera av hans vänner var väldigt allvarligt skadade.

Först på söndagen fick jag veta att de vänner jag oroat mig för mest levde. Först natten till tisdag hörde den siste personen av sig.

Jag väntar fortfarande med ångest på att få se den kompletta listan med namn på omkomna.

För det här hände hos mig. Två mil hemifrån. I landet där jag bott i 12 år och i stan där jag känner mer folk än i hela Sverige.

Det finns inte ord för att beskriva hur dåligt jag mår av det som inträffat.

Skrivet av: Fransyskan | 07 juli 2016

Det slog mig just…

image

…att min franska är mer än flytande! När man hänger med till 100% när kommentatorn tjatar sönder matchen i en fart som sällan skådats, ja då tror jag man kan påstå sig hantera språket med galans.

Mitt tyska favvoteam klarade inte att slå fransmännen.

Jag skyller allt på den italienska domaren. 

Skrivet av: Fransyskan | 07 juli 2016

Zombien

Jag har den sista månaden förvandlats till en zombie av något slag. Med magnetisk dragningskraft till sängen, och sömn och vila har plötsligt hamnat allra högst på listan. Så det här med att paja ryggen ett par dagar innan semestern är faktiskt inte helt fel. Man kan sova då. Kortare tupplurer, för skadad rygg behöver hållas i ständig rörelse. Men man kan sova. Det är fint.

Det ger mig också lite tid att andas, då jag ställt in alla planerade aktiviteter. Undertecknad har nämligen ett ganska fullspäckat schema där paddel och kajak finns på schemat inte mindre än fyra fem gånger i veckan. Det kräver en hel del organisation, eftersom jag håller i grupper om 10-12 personer varje gång. Vilket är roligt, så länge inbjudna tar sig tid att tacka ja, eller nej, samt säger tack efteråt. Det händer tyvärr sällan.

Istället kommer det ett snäsigt svar på inbjudan, men herregud har jag glömt att han/hon har barnen den här veckan, att han/hon faktiskt ska resa med jobbet, att han/hon faktiskt JOBBAR (som om inte jag gör det då, men jag ser till att komma ifrån jobbet innan 20 på kvällen), att föräldrarna är här eller gud vet vad. ALLT det här, för varje person jag bjuder in, ska jag tydligen hålla reda på för att inte råka förolämpa någon med min inbjudan!

Sen finns det dom som glatt tackar ja en timme innan. Eh. Jag reserverar allt 24 timmar innan. Då får man höra harrangen igen. Men JAG JOBBAR JU JAG KUNDE INTE SVARA INNAN…

12 år i Frankrike. Jag har fortfarande inte kommit på hur man undviker att stöta sig med fransoser. Antagligen är tricket att undvika dom helt.

Nyligen tog jag mig i varje fall tid att åka ner till havet en dag när jag inte hade någon grupp, när jag inte hade planerat att sätta fötterna i vattnet. Istället satt jag där på en klippa med solnedgången i ryggen, och diskuterade livet med paddelmannen. Vi träffas i princip dagligen, det är sällan det går mer än ett par timmar utan att vi hörs. Men det är inte ofta vi hinner ses utan närvaron av hans telefon och utan att det rumlar klienter, paddlar och flytvästar runt fötterna. Det är fint att hinna prata ikapp bara vi två.

Alla borde ha en paddelman i sitt liv.

Skrivet av: Fransyskan | 07 juli 2016

Det gäller att vara morgonpigg i detta hushåll…

image

Vid halv sju på morgonen börjar det bli för varmt för att vara ute… och vid 6:50 brukar grannen under öppna balkongdörren och då får man raskt springa in och stänga dörrar och luftintag. Vet ej vad hon röker/gör/lever i för skit, men det luktar snus (som ej finns i detta land) blandad med något annat äckligt. Hon kan vara hur tyst hon vill, jag vet på sekunden när hon öppnat dörren ut.

Det luktar avlopp hos mig, nu när vi ändå pratar om lukter. Först trodde jag att det fanns en hög med ödlelik under soffan men icke. Inga lik i hela lägenheten. Rensat alla avlopp utom just varmvattenberedaren. Den står bakom tvättmaskinen och jag känner inte för att dra ut den och knäcka ryggen idag.

Hoppas lukten känns hos grannen.

Hennes mamma bor hos henne sedan en tid tillbaka. Det är en intressant kärring. Hon klampar runt som värsta elefanten, har tvn på högsta volym ute på balkongen etc… men igår puttade katten ner en penna (!) I golvet. Kärringen fick fnatt.

Hepp. Klockan är sju och min balkong har förvandlats till en bastu. Dags att gömma sig inne, startegiskt placerad mellan fyra fläktar, och dra ner metallrullgardinen för att hålla värmen ute.

Skrivet av: Fransyskan | 05 juli 2016

En helt vanlig kväll hos mig

Fem minuter efter att jag kommit hem ringde telefonen. Grannen som behövde barnvakt, sent på kvällen. Helt Ok.

Några minuter senare ringde granntanten på dörren och tittade in. Mest för att kolla om allt var ok med paret vars man just bett mig vara barnvakt ”eftersom frun vart borta i flera dygn!”. Den diskussionen hade vi där jag stod i bikini eftersom det är bastu hos mig.

Sen kväll kom jag hem, hoppade in i duschen, sen sprang jag över till grannmannen med handuk och borste i handen, håret drypande blött, så att mannen kunde hämta frun (som han skickat på semester) på flygplatsen. Väldigt sen kväll satt jag och klappade hostande 18månaders skrutt på huvudet tills han somnadd om. Grabben var inte ens förvånad att se mig. Vi träffas ju jämt.

Ni ser, jag har fina grannar också. Men jag pratar inte om dom så ofta.

Skrivet av: Fransyskan | 02 juli 2016

Hypnos på parkeringen

Hade en hypnositör i min paddle grupp ikväll. Vi fick en demonstration på parkeringen efteråt. Jag som är skeptisk till sånt blev ganska övertygad efter att grabben avbrutit en hypnos – och tjejen stod paralyserad som han lämnade henne – för att hastigt ta sig an en annan person som skadade sig.

Och jag, som absolut inte vågade fixera honom med blicken kände hur jag slappnade av mer och mer medan vi stod och tittade på hans demonstration.

Lite väl avslappnad för att vara jag kanske. Så jag frågade om han möjligen hypnositerat mig med.

Då log han och sa inte än. Fångade min blick och sa:

”Jag tycker om dig men du tycker inte speciellt om mig… men nu kommer du tycka om mig”

”Toi tu me plait mais moi je ne te plait pas mais je vais quand meme te plaire!”

Eh. Vi får väl se.

Skrivet av: Fransyskan | 01 juli 2016

När man är rädd om sina egna…

Stormade upp till grannen och skällde ut henne för en stund sedan. Satt nämligen i godan ro på balkongen och kollade på min katt som lugnt låg i gräset och vilade sig – helt omedveten om grannens hundfan som skällde oavbrutet på henne. Då skjuter grannen mot min katt med en luftpistol och sen hällde hon helt sonika ett par liter vatten över katten.

MIN KATT HADE INTE GJORT NÅGOT!!!

Grannens förklaring: Alla klagar så på att hennes hund skäller.

Nejmen! Och då kan man inte tänka sig att bestraffa källan till problemet –  hundfan som skäller – tex genom att hälla vatten på hunden varje gång, så att han fattar vinken?

Istället för att bestraffa andras djur för att dom bara råkar existera inom hundens synfält.

Hälsningar från tjejen som antagligen gjort grannens hundfan döv genom att blåsa oavbrutet i en hundvisselpipa varje gång hundfan så mycket som harklat sig däruppe.

Fyfan för folk som inte kan uppfostra sina egna barn och djur. NEJ är det bästa ordet man kan lära sig innebörden av.

Older Posts »

Kategorier