Skrivet av: Fransyskan | 01 juli 2015

Från landets varmaste till landets kallaste hörn.

Ja, jag klagar inte. Ingenstans är det så svalt i Frankrike som här just nu, så då får man väl bara acceptera 30 grader ute (och inne) så här vid tio snåret på kvällen.

Jag har hängt dyblöta handdukar framför fläkten, helt enligt regeringens rekommendationer. Och bättre upp, har tillbringat kvällen på stand up paddle följt av apero medan vi tittade på solnedgången.

Och stand upp paddle, det är min nya sport det. Nästa vecka har jag bokat två kvällar till denna underbara sport!

Skrivet av: Fransyskan | 30 juni 2015

Vilket land har jag vaknat i?

Något är fel här i världen idag. Efter min kvällskurs tvingade jag mig iväg till Carrefour för att köpa mat. Jag har ätit rakt ur konservburkar i en vecka och tja ärligt talat minns jag inte när jag åt något tillagat eller varmt sist. Skinka, ost, grönt, kall potatis, vad som helst, bara det inte är varmt och inte kräver någon tillagning. I varje fall så ekade kylskåpet tomt så hur trött jag än är så åkte jag iväg.

Noterade två saker:

För det första är folk i par icke kapabla att handla själv. Varenda jävel hade mobilen klistrad i örat medan dom stod (i vägen) och noggrant beskrev alla olika typer av creme fraiche och dess priser för partnern i telefonen, med sin vagn vackert parkerad så att det inte gick att komma förbi. Själv stod jag där och funderade på hur hårt jag skulle behöva drämma till, förlåt, råka gå in i personen i fråga utan att hälsenorna gick av men helst så att det lämnade blåmärken. Och så hör man dom förlösande orden: Men då tar jag Carrefours märke då, med 15% fett för 67 centimes. Och så medan jag drog en lättnads suck så flyttade sig personen en halv millimeter framåt och började diskutera vilken grädde som var lämpligast. Hela förbaskade storköpet var fullt av dessa idioter.

I övrigt var det nästan dött där inne. Rean börjar imorgon. Ingen fan handlar dagen innan. Utom jag. Vet ni varför? Det finns inte en susning av en suck till chans att personalen hinner märka upp alla reavaror mellan stängning ikväll och öppning imorgon. Alltså börjar dom dagen innan. Och hörrni. Man betalar det som står på prislappen, så smygrean började idag!

På tal om rea kan jag berätta vad jag gjorde på lunchen idag: åkte till min sportbutik. Ägnade en hel timme åt att prova alla special tshirt dom har till vandring. Dessa kostar 70 euro styck. Jag äger redan tre, men två av dessa har så många hål att tja vad ska man säga, det är bra ventilering. Alltså är det dags att köpa nya. Mina, som är 5-7 år gamla, går helt enkelt inte att laga längre. Och idag var det 30% på allt. Dagen innan rean kan man ta chansen att få 30% rabatt om man slipper stå och slåss imorgon. Men, smart som jag är, så valde jag ut mina tshirt i rätt storlek men fel färg (årets färg är rosa och tydligen skiter som fullständigt i att mitt ansikte får samma färg vid ansträngning, och att rosa inte matchar mina ryggsäckar. Ja, jag är noga med det) och letade sedan länge och väl innan jag hittade någon i personalen som jag känner. Hon slet kläderna ur famnen på mig, letade upp sitt rea häfte och miniräknaren och räknade snabbt ut att jag får 10% extra om jag väntar med att köpa dom tills imorgon. Sedan hängde hon undan dom till mig. Jag behöver bara gå dit och hämta och betala. Utan att slåss. Väldigt nöjd med mig själv.

Tillbaka till Carrefour, för kassan var en upplevelse värd att nämna. Killen satt lugnt och väntade tills jag hade lagt upp allt innan han började slå in varorna – så att jag skulle hinna packa utan att allt blev krossat. Sånt händer typ aldrig. Sedan langade han melonerna en efter en till mig. Väntade in mig. Tog upp en extra plastpåse och la all mozarella ost i, försiktigt, så den inte spricker. Såg min häpna min. Log. Fortsatte lugnt slå in varorna, men inte snabbare än att jag hann packa. Hela jag började slappna av. Och så när jag såg slutsumman bleknade jag tydligen, men gaskade upp mig när jag såg att jag hade en kupong på 5 euro i plånboken. Bättre än inget.

Sen skulle jag betala och fattade ingenting. 151 minus 5 är väl inte så svårt att räkna ut? Så varför landade siffran så väldigt mycket lägre? Typ 10% lägre.

”Du ser lite förvirrad ut” sa killen lugnt. ”Jag har visst också lite svårt för siffror så här på kvällen efter en lång dag. Sån osis. Ha en fin kväll nu.”

:-)

Det finns hopp för mänskligheten. Men jag undrar vilket land jag hamnat i?

 

Skrivet av: Fransyskan | 30 juni 2015

Det här med gluten hörrni

Visste ni att alla (!) isglassar (ni vet, vatten, saft, in i frysen och vips har ni världens billigaste glass) innehåller gluten? Det visste inte jag, förrän jag stått med näsan i frysboxen (en inte helt obehaglig upplevelse i denna värmebölja) en lång stund på Picard. Hade jag haft tid hade jag gärna krypit ner i den där boxen medan jag läste vidare på alla andra 236 förpackningar med glass. Men jag hade lite brådis.

Så jag haffade personalen, en ung kille, och bad om att få en lista med alla glutenfria produkter i hela butiken. Vilket jag fick. Det är service. Dessutom gick han runt med mig och pekade ut dom två sorters glass i hela butiken som inte innehåller gluten. Det är ännu mer service.

Listan fick jag med hem, så jag vet nästa gång.

Service, en vänlig själ – det är så ovanligt här att jag sitter och letar upp butiken online så att jag kan skriva till chefen och lyfta den här killen till skyarna.

Det är nämligen inte första gången han visar sig så hjälpsam och trevlig. Men det är så ovanligt att jag blev helt paff.

Grabben förtjänar en löneförhöjning.

Skrivet av: Fransyskan | 29 juni 2015

Konsten att råda bot på en usel dag

Knacka på hos grannparet med orden ‘jag tänkte bara säga hej.’

Slit dig därifrån två timmar senare, nymatad, full med iskalla drycker, sval för det är behaglig temperatur hos mina adopterade morföräldrar – och med lite träningsvärk i kinderna efter allt prat och skratt.

Skrivet av: Fransyskan | 24 juni 2015

Sommaren har börjat…

Det finns bara en sak som är värre än en granne som spelar musik högt – superhögt – klockan elva på kvällen (han började nu dessutom, festen har varat i timmar UTAN musik): någon som sätter på en låt jättehögt, stänger av, byter, sätter på en annan, och repeterar detta oavbrutet.

Jag tänker låta dom hållas. Men imorgon bitti klockan 6 ska jag nog ringa på i varje fall och se om dom inte vill ha en kopp kaffe att börja dagen med. Eventuellt redan klockan fem faktiskt. Så dom inte missar soluppgången.

Fördelen med denna höga musik är att man inte hör elefanten. Fast å andra sidan är hon inte 23;10 än. Det är då han börjar trava runt.

 

Skrivet av: Fransyskan | 24 juni 2015

11 år 2 månader och en vecka…

Tog det innan jag blev vittne till en olycka som inkluderade en motorcyklist. Jag har sett fotgängare bli påkörda (fifan) men aldrig dessa hatobjekt. Killen i fråga kom susande nerför en backe, tog höger rakt ut på den stora vägen och damen som kom körande just då försökte undvika idioten genom att väja rakt ut i min fil där jag alltså kom i mötande trafik.

Bara tack vare en busshållsplats till höger lyckades jag undvika att bli inblandad i denna olycka, eftersom jag var oerhört snabb att köra in där och stanna.

Stack ut huvudet och frågade hur motorcyklisten mådde.

”JAG mår fint, men kolla motorcykeln, den är kras!” fräste han.

Frågade om han vill att jag ska ringa någon, ambulans, brandmän eller polis tex.

”Nej, jag mår BRA” sa han, surt ännu.

Då frågade jag sockersött om han ville att jag skulle stanna och fylla i att jag varit vittne till olyckan.

”Såg du något då?” sa han förvånat.

”Jepp” sa jag, ”Jag så att du körde rakt ut utan att stanna vid stoppskylten, att damen som kom körande precis då fick väja rakt ut i min fil, och tack vare mina snabba reflexer så undvek jag en frontalkrock med henne”. Log sockersött igen. ”Så om du vill så fyller jag gärna i vittnesrapporten?”

”ÅK!!!”

Skrivet av: Fransyskan | 23 juni 2015

Det är krig i tomteskogen

Idag deklarerade inte bara jag utan flera grannar krig. Inte med varandra, utan mot den okända person som varje kväll mellan 23 och 23:40 stompar runt dom en hjord elefanter fram och tillbaka i sin lägenhet. I flera dygn har alla skyllt på alla. Det har bankats i väggar, slagits i dörrar, knackats, och stampats för att höras värst. Natten mellan lördag och söndag blev minst sagt kort och igår natt var ingen höjdare heller. Jag hann bara stänga ögonen innan det började stampas runt. Och efter tio minuter fick en annan granne nog och började stampa ännu värre. Där låg jag med öronproppar och tänkte att vad fan.

Sa mina 7-8 timmar sömn per dygn är nere i max 4-5. Och har varit så i en vecka. Samtidigt klämde jag in 40 km vandring, 2000 meters klättring och totalt 17 timmar på fötterna i helgen.

Vet ni vad som händer i kroppen när man är så trött? Hjärnan stänger av. Jag fick koncentrera mig till max för att inte somna i bilen på vägen hem. Lyckades mindre bra när jag ringde hem och slocknade mellan signalerna och ryckte till så telefonen nästan flög ur händerna på mig där jag stod på balkongen. Mikrosömn.

För att inte somna innan min kvällskurs, så dammtorkade jag, dammsög, torkade golven och sedan gjorde jag en milkshake att ha medan jag lyssnade på föreläsningen. Utan lock på mixern. Hjärnan är ur funktion.

Efter att ha torkat om golven, väggarna och taket så diskade jag. Satte grejorna i fel riktning och sprutade ner halva lägenheten. Det är sånt jag roar mig med här.

Hade tänkt vara i säng klockan 21 idag men katten har inte lärt sig klockan så hon kom hem bara för en stund sen. Hon är 22;04 nu. Om fem minuter kommer jag ligga som en klubbad säl i sängen, i hopp om att somna och vara  i djupsömn när natt terrorn sätter igång.

Skrivet av: Fransyskan | 19 juni 2015

Tystnad råder…

Jag är extremt ljudkänslig när jag vill sova eller behöver koncentrer mig men efter en morgon helt ensam på kontoret har jag upptäckt att jag inte tål tystnad heller.

Här är så tyst att det gör ont i öronen. Ingen att reta sig på (man jobbar fint med adrenalinet pumpande), bara jobbet och jag.

Helt omöjligt att få något gjort…

Skrivet av: Fransyskan | 18 juni 2015

Saker som har hänt idag

På jobbet kom dom fram och frågade varför dom aldrig ser mig längre. ”Vi trodde du hade slutat”. Nej. Jag har lite mycket jobb så hinner aldrig lämna datorn hörrni.

Sen när jag var hemma på lunchen kom Lilla Fridolf grannen och frågade om allt var ok eftersom ”du brukar ju inte komma hem på lunchen”. Eh jo, när poolen lockar.

Efter jobbet kom granntanten och sa att men lilla vän du ser så trött ut och idag kom ”du inte ens till poolen utan satt bara där på din balkong.” Jag hade en bra bok i händerna hörrni.

Men oroa er ni. I förrgår däremot, hade jag en riktig skitdag. Ingen märkte dock det.

Skrivet av: Fransyskan | 18 juni 2015

Det här med balans

Older Posts »

Kategorier