Skrivet av: Fransyskan | 19 juli 2017

Det brinner

Det brinner i krokarna. Inte så lite heller. Största branden sedan 2003 tydligen, och innan den hunnit släckas började det brinna på den f.d. mycket omtalade och smygfilmade soptippen.

Medan myndigheterna gick ut med stora varningar för röken ifrån skogsbranden har dom omtalat den svarta, bolmande röken från soptippen som ”ofarlig”. Sure.

Senare samma kväll startade en brand till, i utkanten av Nice.

Min lägenhet var full med brandrök från den första branden, ett par mil härifrån. Redan det var otäckt. Att vakna till lukten av bränd plast nu på morgonen, känns inte precis bättre.

Men röken är ju ”ofarlig” så länge man inte råkar köra in i bilen framför, för att röken är för tjock. JO jo.

Skrivet av: Fransyskan | 01 juli 2017

On way

Jag bokade just en enkelresa till Sverige. Enkel. Resa. Hem.

Det känns så förvånande bra att jag inte kommit mig för att boka returbiljetten än. Suger lite på känslan av att jag har bokat en Enkel Resa Till Sverige en stund.

Min resa till Sverige kommer lika hastigt som min flytt till Frankrike. Jag har exakt två dygn på mig att bli klar. Känns bekant det här.

Skrivet av: Fransyskan | 16 juni 2017

Ännu en människa att skrapa upp från tågrälsen

Två dygn, två självmord. Att hoppa framför tåg är en populär metod här och jag skulle inte vilja vara lokförare i den här regionen.

Skrivet av: Fransyskan | 16 juni 2017

Saker jag har lärt mig på Franska Rivieran

Det tar i genomsnitt två timmar att skrapa upp resterna av en människa som blivit påkörd av ett tåg. Jag hade helst levt vidare utan den vetskapen, men nu bor jag i en region där någon hoppar framför tåget varannan vecka..

Skrivet av: Fransyskan | 15 juni 2017

Den franska vs den svenska sommaren

Såg just några bilder från ett regnigt men grönt sommar Sverige och blev nästan gråtfärdig. I Sverige är sommaren levande.

På franska Rivieran är sommaren död. Det är torkans tid. Det är strävan efter att hålla växter och gräsmattan någorlunda vid liv. Glöm allt som är grönt. Sommaren är den gula tiden, gula torkade blad, gult gräs. Det är tiden man kapar ner så mycket som möjligt vid rötterna för att undvika bränder när vindarna blåser över det döda landskapet.

Nej hörrni, franska Rivieran må ha ett hav med härlig färg, men vacker är då rakt inte sommaren här.

Skrivet av: Fransyskan | 20 maj 2017

Före och efter

Före den 14 juli 2016 var jag mest irriterad när jag hörde smällar. Fyrverkerier bränner dom av till förbannelse i denna region, sommaren igenom, dagligen.

Men.

Jag trodde dom hade förbjudit det nu? Jag trodde alla fyrverkerier var inställda av respekt för alla människor som förlorade livet i den attack som drabbade oss förra sommaren.

Så när jag hör smällar, upprepade, och dom inte låter som fyrverkerier… när jag hör människor skrika och det på avstånd inte går att avgöra om det är av glädje eller rädsla…?

Man reagerar inte längre på samma sätt som innan den 14 juli förra året.

Jag visar med automatik upp väskor när jag ser en vakt, hur liten min lilla handväska än är. Jag reagerar inte längre när jag ser tungt beväpnad militär på gatorna.

Men jag mår fysiskt dåligt när jag hör smällar som jag inte vet varifrån dom kommer.

Skrivet av: Fransyskan | 04 maj 2017

Det är kul att ha tid

Jag har blivit en jobbig(are) kund. Med lite mer tid tillgodo har jag nämligen upptäckt att jag har personliga rådgivare på tex banken och andra ställen där jag är kund.

Och så låter jag inte längre saker glida förbi, speciellt inte saker jag faktiskt betalar för.

Det är dyrt att ha ett bankkonto i Frankrike. Jag betalar runt 12 euro i månaden för mitt konto. I det ingår ett sms med saldo en gång i veckan. Ni hör – jag betalar för att få ett sms i veckan, sms som är gratis hos alla operatörer i detta land. Sms som nu inte har kommit som dom brukar.

Jag har tid. Så jag har klagat. Och fått pengarna tillbaka.

Tyvärr finns det inte mer pengar på kontot ändå:-)

Skrivet av: Fransyskan | 18 april 2017

Äldre man, idiot, eller bara helt galen?

Först på flyget var en mycket äldre herre. Han stannade vid rad 10, mitt i gången. Tog av sig kavajen, vikte den långsamt, hängde den över stolsryggen. Tog sedan sin ryggsäck som han lämnat på stolen och började rota i den. Allt medan han stod kvar i gången och 150 andra passagerare ville gå på.

Föreslog mycket vänligt att han kanske kunde ta ett steg åt sidan och släppa förbi mig, och alla andra. Ni vet, i samma vänliga ton och med samma ord som flygvärdinnorna.

Han blev skitsur, förklarade att han minsann skulle lyfta upp sin väska också. Jag och 150 passagerare väntade alltså lite till. Nej, jag erbjöd mig inte att hjälpa gubbfan med väskan, som blockerade gången.

Till sist fick han upp väskan, och kunde sätta sig. Jag gick förbi, hittade min plats längst bak och glömde det hela.

Några minuter senare kommer gubben stapplande – det var en riktig antik en – och skapade allmänt kaos i hela gången då han gick mot strömmen av folk som dom börjat släppa på genom bakdörren.

”Kom du fram fortare va, gjorde du det va? Du är väl förstås lärare också, är du det, va?”

Eh?

Sedan stapplade han tillbaka till sin plats och skapade mer trafikstockning i den trånga gången.

En dam ett par rader framför mig vände sig om, log stort och sa att honom har du lyckats reta upp, vad har du gjort. Förklarade att jag i min enfald vågat be honom ta ett steg åt sidan. Hon skrattade gott. ”Så du sa emot en äldre gubbe haha vet du inte hut kvinna”. Sedan fnissade hon länge.

Planet kom iväg en halvtimme försenat.

Skrivet av: Fransyskan | 10 april 2017

Mina grannar – det jag inte berättar

Nästan varje sen eftermiddag knackar jag på hos min 82 åriga granne (piggare än mig!) för en promenad. Min adopterade mormor! Ibland dricker vi te hos henne istället och ibland apero med hennes man. Jag hjälper dom ofta med datorproblem och dom passar min katt när jag är bortrest.

Min adopterade mormor oroar sig för mig om jag inte tittar förbi och då stutsar hon upp för trappan och ringer på dörren tills jag öppnar.

Idag stannade vi för att leka med grannpojken på vägen. Han är två år och jag har känt honom sen han föddes, vart med på dop och födelsedagar. Vi spelade lite fotboll och småpratade med hans mamma. Både tanten och jag vaktar deras kanin. 

På andra varvet runt området träffade vi en tant från huset bredvid. Vi satte oss och pratade en stund. 

Sedan kom en liten tjej springande. Hon är 9 år och tycker att jag är bäst. ”JAG KLARADE ITALIENSKAKURSEN” ropade hon lyckligt och studsade upp och ner. Strålade som en som och sprang tillbaka till sin mormor.

Grannen snett ovanför kom ut med sin skällande hund och berättade om sin dag.

I trappan upp mötte jag granntjejen och beundrade hennes lille gaphals på två månader. Världens sötaste lille pojk! Pratade länge.

Gick sen och hämtade verktygen jag lånat av en annan granne för att greja lite.

Det här tog två timmar. Två timmar av positiva möten.

Vissa dagar möter man ingen, andra dagar är väldigt sociala. 

Det är klart att dessa positiva möten inte blir lika bra bloggmaterial som historierna om en hemska grannen som bor under mig. Henne ska jag berätta mer om snart.

Skrivet av: Fransyskan | 08 april 2017

Av barn och paddelmannen hör man sanningen

”Du är fet!” upplyste paddelmannen mig för, för några veckor sen. Jag hatade honom för de orden.

”Du har gått ner massor i vikt!” upplyste samma man mig om idag. Älskade honom för de orden.

Older Posts »

Kategorier