Skrivet av: Fransyskan | 25 februari 2015

Han börjar tuffa till sig minsann

Med en tredje person involverad och på engelska – istället för franska, vilket är språket vi brukar prata med varandra – så tuffade chefen för centret till sig idag. Det är lättare att prata genom andra.

Tredje personen: Så du gav henne ett kontor så långt bort från allt att hon inte orkar komma förbi och störa dig?

Jag: Jo, för han är rädd för mig, börjar flacka med blicken och skaka bara jag kommer i närheten.

Han: Det är inte bara det att hon är den jobbigaste klienten jag har. Hon har… livlig fantasi.

Jag: Och det börjar bli svårare och svårare att hitta på något för att… göra hans dag till en utmaning.

Han, vände sig mot mig: Det är sant! Du har tacklat av ordentligt dom sista veckorna. Har ju inget att klaga på längre.

Jag: Vänta bara tills imorgon…

 

Skrivet av: Fransyskan | 23 februari 2015

Konsten att få en man att gråta

Mannen som ansvarar för det business center där jag arbetar är livrädd för mig. Han börjar skaka så fort jag kommer i närheten, flackar med blicken, försöker undvika mig om han kan. Jag tycker att han är en mes och han tycker att jag är en stor klagokvarn. Så när mannen i fråga plötsligt befann sig utanför mitt kontor, sedan i dörröppningen, sedan lite nervöst trippade in och lutade sig mot fönstret för att småprata, så kändes det som en stor seger.

Jag har inte klagat på något på säkert en månad. Jag har förvånat honom genom att till och med tala om att grejor som folk brukar klaga på faktiskt inte stör mig. Det har fått honom att känna sig självsäker. Lite för självsäker.

Så Internet fungerar bra nu va?” sa han glatt, väl medveten om frånvaron på klagomål.

Det var då jag log lite sött och sa att vi kan väl kolla hastigheten nu när du är här. Så jag knappade in adressen och tryckte på enter. Sedan började jag leta upp dokumentet där jag sparat kopior av testen jag gjorde var 15e minut under fyra dagar i sträck…

Skulle vi inte kolla hastigheten” frågade han, lite irriterat.

Växlade över till websidan. Visade att den inte öppnat sig än.

Stressa inte” sa jag sockersött, ”Man får ha lite tålamod när man vill söka något på Internet”. Så log jag rart.

Han började svettas.

Så öppnades sidan och jag tryckte på knappen för att kolla hastigheten. Växlade sedan snabbt över till mitt dokument. Kolla här sa jag, och visade det minst sagt urusla resultatet, vilket ledde till en ganska lång diskussion om huruvida 1 Mb är snabbt nog att jobba. Det var det hävdade han.

Sedan växlade jag över till sidan med resultatet, som visade 4 Mb.

”Du märkte hur stressad du blev av att vänta på att den här enda sidan skulle öppna sig….? Känns det som om Internet är snabbt nog att kunna jobba med när hastigheten är 4?”

Mannen, yngre än mig, blev lite blek och bytte ämne.

”Du byter ämne” sa jag rart.

Jag ska försöka hitta en lösning, lita på mig” sa han. Spände blicken i mig. ”Det känns inte som att du har något förtroende för mig”.

Jooooodååå…”

Nej… Det känns verkligen inte som att du har något förtroende för mig”.

Jooooodååå…”

Nej… Det känns verkligen inte som att du har något förtroende för mig”.

Jooooodååå…”

Nej… Det känns verkligen inte som att du har något förtroende för mig”.

Jooooodååå…”

Nej… Det känns verkligen inte som att du har något förtroende för mig”.

Vad kan jag säga.. ”Lita på mig!” Har hört det förut.

 

Skrivet av: Fransyskan | 21 februari 2015

Anledningen till att män finns

Han: Vet du att din garderobsdörr inte går att öppna?

Jag: Ja, det är därför alla kläderna ligger utanför.

Han: Men herregud.

Följande fem minuter förvandlades min lägenhet till ett bombnedslag medan mannen tömde hela min garderob (6 kubik..) och klättrade in. Därefter följde 90 minuter då jag bara såg en fot som stack ut ibland, eller en hand om visade sig med orden ”Skruvmejsel tack, borrmaskin tack, liten skruv tack, neeeeeeeeeeeeej jag behöver en metallskruv ingen träskruv”, va HAR du en skruvdragare!”

Mutter när jag frågade om han behövde hjälp och när jag sa att nu räcker det den går att öppna igen så suckade han djupt och utbrast:

När JAG gör någonting gör jag det ORDENTLIGT.

Och så efter 90 minuter, lyckan, då båda dörrarna för första gången sedan jag flyttade in för tre år sedan fungerar helt perfekt.

Han: Vet du om att du flinar som en unge på julafton? Sluta tindra med ögonen, det är bara en garderobsdörr.

Sedan det bästa av allt: Sätt dig, så ställer jag tillbaka grejorna i garderoben.

Funderade på att helt enkelt stänga in honom där tills nästa gång något behöver lagas.

Jag: Tack för hjälpen!

Han: Vadå hjälpen? Jag gjorde ju hela jobbet själv…

 

Skrivet av: Fransyskan | 19 februari 2015

Ny sport, ny skada

Provade en ny typ av träning idag! Det var hur roligt som helst. Tänk att jag visste inte att man kunde ha så fruktansvärt ont medan man tränade eller att muskler kunde skaka så okontrollerat medan man arbetar med dom. Det var verkligen roligt. Jag gillar utmaningar.

Min hälsena tog lite stryk däremot och jag ligger här med foten i högläge, invirad i is.

Men innan jag la mig ner var jag ute och gick 1,5km speedwalk med katten. För att motverka träningsvärk. Jag vet, det är inte långt. Men den minsta av oss tvärvägrar alltid att fortsätta efter just den sträckan.

Det är kyligt ute på nätterna nu – och 22 grader på dagen. Jag gillar kvällarna bäst!

Skrivet av: Fransyskan | 18 februari 2015

I äkta franska anda…

Jag träffade en äkta fransyska igår. En som levde upp till alla förväntningar och fördomar jag har. Jag hade precis parkerat bilen utanför gymmet och hade gläntat på dörren till bilen när jag fick syn på att någon höll på att backa in på platsen bredvid.

Ni vet hur svårt det är att se sådant när man backar? Så jag stängde dörren. Väntade lugnt. Tittade roat på medan hon parkerade. Var i tid, hade inte bråttom.

Men fransyskan var stressad, det syntes när hon parkerade. Munnen gick i ett på henne. När hon parkerat la jag handen på min dörr för att öppna den, men då öppnade hon sin. Så jag väntade. Igen. Lugnt.

Hörde henne säga något i stil med var försiktig så kollade på dom andra dörrarna, förväntade mig att få se några ungar smälla upp dörrarna. Inga ungar kom. När fransyskan äntligen var ute ur sin bil, hade stängt sin dörr, så öppnade jag min dörr och klev ut. Lugnt. Som sagt, var inte stressad alls.

Då fick jag mina öron varma. Att jag bara hade haft mage att sitta där och förvänta mig att hon skulle smälla upp sin bildörr i min bil – jag hade faktiskt kunna kliva ur bilen innan hon parkerade istället för att sitta där och bevaka henne!

Eh?

Med min mjukaste stämma förklarade jag att JAG tycker att det är helt omöjligt att se om någon smäller upp en bildörr medan man backar in, så jag lät henne parkera innan jag gick ut.

Förlåt?

 

Skrivet av: Fransyskan | 17 februari 2015

Konsten att ha ett förvirrande kroppspråk

Gick långsamt och koncentrerat nerför den glashala trappan på jobbet.

Sluta stressa, jag hörde dig dra efter andan!! Varva ner!! ropade tjejen i receptionen när jag undvek att vurpa på marmorsteget.

Gick lika långsamt uppför trappan med min nu överfyllda tekopp, suckade lyckligt när jag inte spillde något. Mötte en av männen på kontoret bredvid.

Men herregud, går du i sömnen eller?

 

Skrivet av: Fransyskan | 17 februari 2015

Kollar på Vänner…

Faktum är att jag har suttit bänkad framför TVn i över två timmar. Övertrött. Kollat nonstop på Vänner. Och nu, efter två hela timmar slog det mig… Jag har glömt att ändra språket till engelska och sitter alltså här och tittar på den dubbade versionen på franska.

Vilket jag inte märkt!

Skrivet av: Fransyskan | 17 februari 2015

Konsten att vara fattig

Bra vänner ringer direkt när dom hittar ett fint erbjudande. Det var så jag kom över 10 timmar pilates för 27 euro:-) Så nu börjar jag pilates igen, och det ser jag verkligen fram emot. Kvällstid, eftersom luncherna redan är bokade i ett annat gym. Och helgerna dejtar fötterna mina vandrarkängor. Så det får bli på kvällen. Vilket är helt ok.

Skrivet av: Fransyskan | 14 februari 2015

Tecken på att man har bott för länge i Frankrike

Sitter och lyssnar på den danska statsministern som – på danska så klart – håller sin presskonferens. Förvånas över två saker:

Jag förstår allt! Min danska har blivit mycket bättre sedan jag flyttade till Frankrike!

Journalisten sa DU till statsministern.

Du, inte Ni.

Jag ryser i hela kroppen när jag hör det. Ingen respekt…?

Skrivet av: Fransyskan | 11 februari 2015

Konsten att umgås med en italienare

Det blev ganska intressant att tillbringa en hel dag på tu man hand med en italienare i helgen. Mannen i fråga är väldigt duktig på fransk grammatik och tvekar inte en sekund att rätta alla fel jag gör – med en mycket italiensk dialekt. Däremellan så hjälpte jag honom att hitta orden. Undertecknad har nämligen ett oerhört stort franskt ordförråd. Med en svag svensk dialekt (och en tung svensk accent i ämnen jag sällan använder). Svenskan är dessutom bättre än italienaren på att vifta med händerna (som höll i stavar) för att understryka det hon sa.

Lite grand som en döv som umgås med en blind.

”Vi har verkligen kul ihop” sammanfattade italienaren dagen.

Kanske det. Men jag är inte säker på att vi skrattade åt samma saker.

 

Older Posts »

Kategorier