Skrivet av: Fransyskan | 24 augusti 2016

Det här med burkini

Det spelar ingen roll hur fel jag tycker att det är att kvinnor tvingas (?) gömma sig under kläder och slöjor.

Jag tycker att det är ännu med fel att kvinnor bötfälls och tvingas lämna stranden eller klä av sig burkinin. 

I skuggan av terrorn har Frankrike blivit ett rasistiskt skrämmande land att leva i. Politikernas ängslan går ut över folkets frihet. Säkerhet står så högt på listan att folk känner sig berövade sin frihet.

Japanerna får lugnt sitta kvar på stranden fullt påklädda och under enorma solhattar. Jag, klädd för att skydda så mycket hud jag kan från solens farliga strålar får också sitta kvar.

Men muslimska kvinnor i burkini, oskykdiga unga och gamla kvinnor, dom får inte längre vara på stranden.

Samtidigt tillåts feta håriga medelålders män spatsera runt i mini string badbrallor. Kvinnor tillåts bada toppless.

Allt är ok så länge man inte är muslim.

Terrorn skrämmer mig inte här. Jag går inte och funderar på var det ska smälla härnäst.

Jag försöker leva mitt liv i frihet, en frihet som berövas bit för bit och dag för dag. En falsk frihet som skyms av ständiga säkerhetskontroller, av inställda events pga att man inte kan garantera säkerheten. Men det kan man ju ändå inte eller hur?

Främlingsfientligheten är uppenbar framförallt i politiken. Det är ett skrämmande land att bo i just nu, pga dessa vansinniga beslut som fattas i syfte att skydda folket. Vi blir frihetsberövade allihop!

Attacken i Nice och skrämselprogagandan som följde har tömt regionen på turister. Aldrig förr har man kunnat ta sig från A till B utan att tillbringa timmar i trafiken. Det är tomt här.

Skrivet av: Fransyskan | 18 augusti 2016

Den symboliska muren

Samma kväll italienarna dök upp kom en annan granne över och hjälpte mig resa denna symboliska mur mellan våra balkonger.

Den har gjort underverk. Ok madame italien är djupt förorättad, det syns i hela hennes kroppsspråk. Men det viskas och mumlas därinne nu. Det är sällan det skriks och vrålas som förut. Det smälls mindre i lådor och skåp (jag hör att hon stänger lådorna försiktigt).

Det är så här det ska vara. Vi kan vara hemma båda samtidigt utan att gå varandra på nerverna.

Får hoppas att det håller i sig! Dom stannar ett par veckor till.

Skrivet av: Fransyskan | 05 augusti 2016

Det här med att sova ute

Alltså det här är min grej! Jag sover som ett barn på balkongen! Djupt, gott. Total återhämtning. Vaknade bara av regnet som smattrade på parasolen vid fyra tiden imorse. Underbart. Somnade om, utan att oroa mig för eventuellt våt madrass. Frisk luft, syre, underbart.

Hoppas på en natt till därute men det är lite tveksamt då det är helg och nattklubben fem kilometer bort brukar spela mer än högt.

Skrivet av: Fransyskan | 05 augusti 2016

Dagens komplimang

Det blåste friskt igår, minst sagt. Havet såg ut som det kokade men jag var på strålande humör när jag dök upp och utbrast glatt att ÄNTLIGEN blir det lite sport av paddlandet. Hade en fin liten grupp med 4 totala nybörjare med mig. Dom fick dom absolut stabilaste brädorna, medan jag informerade paddlemannen att jag tänkte ta Ferrarin. Har jag gubbat runt på spegelblankt hav på denna skönhet till tävlingsbräda hela sommaren, så tänker jag minsann inte lämna den på land och köra en lastbil när det äntligen är väder för Ferrarin. Ni fattar?

Det gjorde inte paddlemannen. Han blev mäkta grinig, och förklarade för mig att han var TRÖTT och att han inte orkade ge sig ut och rädda vare sig mig eller min grupp. Han upplyste mig om att jag aldrig skulle klara att stå upp på tävlingsbrädan när det blåste som det gjorde, att det var dumt av mig, att blablabla. Jag stängde öronen. Han paddlar någon timme eller två per vecka – det är kajak han är mästare i – men jag, jag är på vattnet minst 5 timmar per vecka och jag har väl ett snitt på 30 nybörjare i veckan som jag lär ut sporten till. Jag vet vad jag gör.

Så drog vi iväg!

En lite lugnare kväll på havet

En lite lugnare kväll på havet

Tre av fyra i min grupp klarade att ställa sig upp trots de kraftiga vindarna och det kokande vattnet. Den fjärde, en liten och tung tjej, grejade det inte alls. Dessutom tröttade hon ut sig fullständigt eftersom hon paddlade – på knä – så mjäkigt att hon närmade sig stenpiren med en rasande fart fast hon paddlade åt andra hållet.

Men si jag grejade det där med att prata henne ur situationen, att få henne att hitta krafter hon inte visste att hon hade. Jag fick henne att ta sig till det lugnaste stället i viken – vilket fortfarande var kaotiskt vilt – där hon fick vila. Sedan fick jag henne att göra ett försök efter ett annat. Jag lyckades förbättra tekniken på de 3 som faktiskt stod upp och vi paddlade i full fart i motvind rakt ut i havet, för att vända och surfa in på vågorna. Det var fysiskt och det var utmattande. Mellan varven uppmuntrade jag tjejen till nya försök. Om och om igen.

Sedan ökade vinden till farlig styrka och det var dags att snabbt ta sig tillbaka. I full motvind. Att få en grupp att förstå att dom ska ge sig ut i helt fel riktning och göra en lång omväg, för att kunna utnyttja vinden för att komma tillbaka till stranden utan att riskera att slå i stenpiren, det är inte alltid lätt. Men man lär sig snabbt hur man sparar krafter, och jag tog min grupp tillbaka med galans. Om än några minuter försent.

Och fick syn på paddlemannen som stått och hållit uppsikt över oss hela tiden vi varit på havet. För första gången.

”Jag är imponerad! Du kan det här. Du kan bli SUP guide utan problem. Du är redo! Du vet precis hur man hanterar en grupp. Du vet hur man får folk ur farliga situationer, Du vet hur man uppmuntrar. Du KAN det här. DU är bättre än mig!!!”

Det värmer att höra dessa ord från en man som är diplomerad i sporten !

Skrivet av: Fransyskan | 03 augusti 2016

Jag behöver sova

Några tips på hur man klämmer i grannarna sömnpiller? Dom är fyra i lägenheten bredvid, två ovanför, och 5 i studion under mig just nu. Alla har olika dygnsrytm.

Skrivet av: Fransyskan | 03 augusti 2016

Natten har varit tuff

Jag vet inte varför italienarna måste öppna och drämma igen skåpsluckorna 38 gånger i minuten (!) flera timmar i sträck. Men jag somnade till det ljudet, trots öronproppar. Balkongdörren hade jag fått stänga för att dämpa dunken lite. Dog nästan av syrebrist och värmeslag. 

Sen kom grannen under hem och rökfesten började. Vaknade om och om igen av att näsan bommat igen så jag inte kunde andas. Är mycket alletgisk mot cigarettrök.

När jag vaknade för sjuttioelfte gången klockan ett var det tyst.Öppnade balkongdörren, njöt av syret. La mig på balkonggolvet och där låg jag till klockan sex imorse. 24 grader och jag frös. Man är lite miljöskadad efter alla år i detta luftföroreningars paradis. 

Sömnen blev det så där med och nacken mår inget vidare efter natten på golvet.

Men klockan 6 masade jag mig upp ändå för att hinna med 90 minuters sport innan jobbet: det tar på kraftern att smälla i skåpsluckor varannan sekund i en och en halv timme i sträck. Sen lämnade jag musiken på högsta volym och satte mig i bilen till jobbet.

Himlen är gråblå av luftföroreningar. Infödingarna kallar den blå men dom har aldrig sett något annat än denna dimma sommartid. 

Det låg en bil en halvmeter efter min och när han inte fattade vinken när jag bromsade eller spolade ner hela honom så stannade jag helt sonika mitt i vägen och viftade att han kunde köra förbi. Killen blev helt förvirrad fattade ingenting. Folk här klarar inte upp att köra bil om dom inte kan klistra sig i häcken på någon annan. Tre gånger stannade jag av samma anledning, tre gånger på åtta minuter. 

Visuellt är hela denna region en stor förorening. Bilar folk byggnader skyltar och ljus precis överallt. Tänkte på min vecka i alperna då det var ett rent nöje att köra bil. Allt var vackert.

Kände att jag är färdig här nu.

Skrivet av: Fransyskan | 02 augusti 2016

Kärringen under

Ni vet det redan, hon har klagat på mig. Massor. Jag råkar existera, därför är det JAG som stampar för hårt oavsett vem det är och oavsett om jag ligger och sover vid tillfället. Jag har fått hänga stora handdukar över balkongräcket för att hon inte ska ha lika lätt att se in när hon ställer sig med armarna i sidan, en ilsken blick och bara väntar på att få syn på mig.. och gör hon det, så börjar hon klaga. Högljutt. Hon sa inte ett pip när grannen ovanför mig, en stor man, förde 200 gånger mer väsen än jag någonsin gjort.

I varje fall har min lösning på problemet varit att helt enkelt – det är ok att skratta – föra mer väsen. Och det har funkat. När oljudet är konstant så blir det inte sån panik på våningen under när man råkar tappa en blyertspenna i golvet. Jag som ALDRiG har på musik, har haft musik på högsta volym oavbrutet så fort jag inte vart hemma, och när jag är hemma har jag släpat runt grejor i princip hela tiden.

Och ser ni, kärringen har vant sig! Hon gnäller inte längre. Däremot står hon fortfarande och glor in i min lägenhet, redo att komma på mig med att råka vända ett blad i en bok eller något liknande. En gång råkade jag viska lite till min katt på balkongen och det blev ett herrans muttrande därnere.

Så igår bjöd hon hem en familj under kategorin white trash. Outbildade idioter. Aggressiva fanskap. En man som direkt ställde sig att röka cannabis, inte under min balkong utan precis under mitt balkongräcke. Där jag råkade stå. Bad honom MYCKET VÄNLIGT att förflytta sig tre meter så att röken hade en chans att undvika mig och min lägenhet. Förklarade att jag inte uppskattade brandlarmet (DET hade kärringen som hör när man andas minsann inte vaknat av!) och att jag helst ville undvika ännu en sån incident.

Nej, sa mannen. Jag röker var jag vill.

Ja men då så, svarade jag och vände mig till kärringen som nu kommit ut. Nu bad jag faktiskt snällt och väldigt vänligt, istället för att ringa polisen (cannabis är fortfarande olagligt, trots allt). Kärringen puttade mannen längre ut i trädgården varpå han ställde sig att glo rakt in till mig. Man kan inte få allt, så jag höll tyst. Önskade dom en trevlig kväll. Han rökte klart, ungarna skrek i en kvart och bowlade med varandras kroppar i golvet och sen blev det tyst.

Det var då italienarna dök upp och jag fick ringa granntjejen efter hjälp att bygga en ljudisolerande mur mot deras lägenhet.

Nu räknar jag timmarna tills jag kan åka härifrån.

Fifan.

Skrivet av: Fransyskan | 02 augusti 2016

Goda grannar

Goda grannar kommer rusande över i pyjamas vid midnatt för att hjälpa mig att flytta ett antal svintunga möbler – under total tystnad – och bygga upp madrasskonstruktionen på balkongen när italienarna oväntat dykt upp vid halvtolv på måndag kväll.

Det hjälpte lite. Men ljudet av dörrar som drogs igen med full kraft upprepade gånger, ljudet av köksskåp som drämdes igen och möbler som drogs hit och dit, sopkvasten som smällde i allt höll mig vaken till efter 2 på morgonen.

Jag började dagen klockan 6 med att föra lika mycket väsen som dom gjorde klockan 2 inatt. Sen lämnade jag musiken på max och åkte till jobbet.

Skit ska skit ha.

Italienarna har anlänt i byggnaden  – som kvickt kommer tömmas på åretruntboende.

Hur många veckor eller månader måste jag stå ut med dom i år?

Skrivet av: Fransyskan | 01 augusti 2016

Brandlarmet funkar i varje fall

Prick klockan 01:00 inatt ställde sig grannen och rökte utanför mitt fönster. Det lär han inte göra om. Jag sov med balkongdörren öppen, och fläkten riktad rakt in. Hela byggnaden måste vaknat av mina brandlarm som drog igång.

Och nu när jag vet att brandlarm går igång av cigarettrök tänker jag skruva upp ett på balkongen!

Skrivet av: Fransyskan | 31 juli 2016

Det finaste med detta stället

Är att papegojorna flyger fritt, lever loppan och har det gott!

Older Posts »

Kategorier