Skrivet av: Fransyskan | 14 november 2012

Höjden av okänslighet

”Är du allergisk mot hundar? Jaha, men låt oss tillbringa två timmar i en hundkennel på måndag!”

”Jaså, du är allergisk mot starka lukter? Ska du hänga med och prova parfymer?”

”Tål du inte damm? Kom så kryper vi in under min soffa!”

”Jamenvadå allergisk mot mögel – det här är ju bara en lite fuktig källare!”

För handen på hjärtat, är det inte så vi alla bemöter det hela när någon motvilligt erkänner att hon är allergisk mot något? Inte det? Nej det trodde jag faktiskt inte heller.

Därför blev jag oerhört chockad och rent ut sagt förbannad idag när det kom ett email ifrån chefen där det stod var vi ska ha vårt lunchmöte då tre team träffas. Lika öppet som jag har pratat om min gluten intolerans i Frankrike, lika tyst har jag nämligen hållt det hela på mitt jobb. För det påverkar ju inte mitt jobb, mitt team sitter utspritt i Europa, vi träffas aldrig. Kort sagt, det finns ingen anledning för dom att ta del av det.

När det blev känt att vi skulle ha det här mötet så blev det dock ganska viktigt att berätta att jag faktiskt har vissa krav på var vi äter. Jag är inte beredd att riskera min hälsa, eller att utsätta mig för minst tre veckors sjukdom, för att jag måste infinna mig i en restaurant där jag inget kan äta. Framförallt vill jag inte ha årets enda träff med cheferna förstörd för att jag råkat få i mig lite gluten och sitter som en uppblåst ballong med femton turer i timmen till toaletten.

Glutenintolerans är en sjukdom man får leva med hela livet, jag kommer ALDRIG kunna äta något med gluten igen utan att bli rejält sjuk. Aldrig någonsin.

Så jag talade om det för chefen, att det måste bli ett ställe med stort val på menyn, annars kan jag inte delta.

Okunskap, dumhet, eller rent jävelskap men idag kom beslutet:

En italiensk restaurang, specialiserad på pasta. Bara pasta.

Jag ringde upp med en gång, berättade att jag blir sjuk av gluten och frågade om det finns NÅGOT alls på menyn utan pasta. Nej. Alla rätter på menyn har pasta. Frågade desperat om det inte finns några alternativ, men svaret blev nej, deras specialitet är pasta.

Aningens desperat och obehaglig till mods skrev jag alltså till chefen och bad henne byta restaurant, mot en med ett lite större val av mat, eftersom denna inte har något för mig att äta.

”Jag har aldrig varit på en restaurang som BARA serverar pasta, det finns säkert något för dig ska du se”.

Jag har inte svarat på emailet, för jag blev så oerhört förbannad. Dels över okänsligheten, dels över det faktum att hon fullkomligt tog för givet att jag inget vet.

Mitt JOBB är att göra research! Självklart ringer jag och kollar innan jag ber någon ändra sina planer! Självklart tar jag reda på fakta, kollar efter lösningar. Jag ber väl inte tre team ändra sina planer om det inte finns en bra anledning?

För min chef må ha sett restauranger med annat än pasta, men gluten finns i nästan allt: kryddor, såser, panering, pasta, bröd, you name it, dom klämmer i gluten i allt! Och sedan jag blev tvungen att sluta med gluten brukar lunch eller middag ute innebära lite gröna salladsblad utan dressing. Surprise, men jag står mig inte en hel dag på det.

Så när jag kom hem, sur som ättika, efter att ha avreagerat mig på allt och alla, så fick jag min kompis att ringa upp samma restaurant och fråga hon också: Finns det NÅGOT på menyn som inte innehåller pasta. Svar: Nej.

I mitt jobb har jag fått lära mig att lita på officiella källor (i det här fallet restaurangens personal) och inte på obekräftade källor (vilket, sorry, i det här fallet är chefens livserfarenhet av att äta ute).

Jag kan välja att gå dit och hoppas på att dagens två telefonsamtal har väckt lite inspiration hos kocken och att jag faktiskt får något i magen – eller, om jag har otur, tvingas sitta i två timmar och titta på när andra äter. Eller så kan jag stå på mig och ta kriget nu.

Det är uppenbart att chefen är sugen på pasta.

Så, hjälp mig. Hur hanterar jag det här?

Annonser

Responses

  1. Fy vad jobbigt, jag skulle bli kräkfärdig av all dumhet.

    Jag föreslår att du kommer överens med restaurangchefen att du får ta med dig en egen matlåda. Eller ja, alltså mat från någon annanstans, och förklara hur dum din chef är som inte fattar detta. Det skulle funka i Australien, men kanske inte i Frankrike.

  2. Det är trist att man inte kommit längre med alternativa menyer för allergiker men ett lite udda tips jag hörde av en vän, var att ta med egen matlåda och njut av egna läckerheter så förstår det kanske vinken…;-)
    Fellini

  3. Jag skulle ta med mig egen matlåda och skämma ut dom lite 😉

  4. Har du haft problem med chefen förut? Eller förstår hon bara inte vad glutenintolerans innebär? I vilket fall så löser du situationen genom att ta med dig egen lunch – ta fram den efter att ha frågat servitören om det finns ett alternativ för dig (förväntat svar: nej).
    Du kan ta med ett läkarintyg om din allergi om det finns risk att din chef verkligen inte tar dig på allvar och bara tror att du försöker göra dig märkvärdig eller så.

  5. Tack för alla fina tips! Jag har fått några kompisar att ringa dit och prata om glutenintolerans och med lite tur kan jag få mig en bit fisk eller kött med grönsaker. Inte precis vad jag drömmer om när alla andra sitter och trycker i sig äkta italiensk pasta, LAGAD MAT, men bättre än inget. Jag tänker dock ta det säkra före det osäkra och helt enkelt ta med mat också.
    Och jag hoppas verkligen att svaret blir nej vi har inte något att erbjuda, för sådan ignorans för andras allergi har jag då aldrig skådat!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: