Dagen i korthet

Historien om konsten att resa med en vild katt kommer senare. Min dag har varit händelserik nog. Den började klockan två imorse då den lilla urinstinkande katten (don’t ask) som sovit tätt intill mitt ansikte hela natten började studsa runt och gjorde tappra och regelbundna försök att väcka mig hela natten fram till klockan 6 då jag gick upp och släppte ut henne.

Upptäckte att jag inte längre kommer i mina jeans och ägnade en bra stund åt att hitta kläder som passade. Kom iväg senare  än tänkt.

Hoppade in i bilen för att åka till jobbet. Min fyra år gamla bil. Stendöd. Helt omöjligt att starta den. Försökte ringa hem om hjälp men inget svar. Panik.

Lyckades ta mig till jobbet efter många om och men, bara för att upptäcka att internet var stendött. När chefen för centret kom till jobbet klockan nio stod jag och väntade på honom i dörren, och där hade jag stått väldigt länge redan. Efter dom vanliga ”det är baaaaaaaaaara du som har problem” visade det sig att det var en viktig switch som hade smält totalt och hela centret var alltså utan internet. I fyra timmar. Föreställ er stressen när man vet att man har jobb jobb jobb att göra. Min mejl är väldigt välsorterad nu om man säger så.

Så kom Internet tillbaka och med det nyheterna om vad som hänt idag. Ilskan.

Framåt eftermiddagen öppnade jag min post och upptäckte att jag var kallad till ett möte med expertläkaren för försäkringskassan imorse. En kvart försvann till ett samtal med idioterna där jag hänvisade till det brev jag skrivit för att tala om att jag faktiskt talat om att jag var utomlands tills idag! Fransk administration, kul att leka med. Tur att jag har lärt mig spelreglerna.

Samtidigt nyheterna som ekade i byggnaden. Journalister med gråten i halsen som i direktsändning fick namnen på kollegorna som dött.

Och så här fortsatte dagen. En grej efter en annan. Det ena värre än det andra.

Och som pricken på I så fanns inte katten att hitta när jag kom hem. En suverän dag. Verkligen.