Skrivet av: Fransyskan | 20 mars 2015

Fransk kultur

I det här landet måste man ha järnkoll på allt, hela tiden. Slappnar man av en sekund så händer ta mig fasiken ingenting. Det är därför jag fortfarande har ett hål i väggen i duschen. Det skulle lagas inom en vecka – för två månader sedan.

Efter att ha ringt och dragit i trådar en hel del så hände just ingenting. Häromdagen fick jag nog och skrev ett kort men uppmanande email till syndic, som är högsta ansvariga. Fick till svar att dom ska kontakta muraren igen. Varpå jag skrev ett ganska så aggressivt email som jag inte fått svar på. Låt säga som så att det inkluderade en önskan om att dom anlitar någon kompetent, tillgänglig yrkesman istället för en slapp fåne som inte ens behagar ringa tillbaka. Och en lista jag tagit ur telefonboken med en hel rad andra personer man kan anlita för att få jobbet gjort det här århundradet. Som sagt. Ganska aggressivt.

Idag ringde mannen som gömt sig i två månader. ”Jag vet att du är arg på mig. Men jag kan komma nästa vecka. Och fixa mosaik på din vägg”. Påminde honom om att jag inte vill ha någon mosaik, om att vi har diskuterat det redan. Han föreslog sten. Förklarade för honom att vi bor i det mest kalkrika stället på jorden, om jag så mycket som funderar på att sätta på kranen så blir det kalkfläckar på väggen. Det är helt omöjligt att få bort. Alltså vill jag ha något med glatt yta. Som jag redan har förklarat. Idioten sa då att det inte finns kakel i samma storlek. Vilket han berättade sist gång också. Jag påpekade då att det finns en fin liten maskin som kan kapa av kakel i rätt storlek. JAG vet hur man använder en sån. Han insisterade. Så jag avslutade med att tala om att med tanke på att jag duschat i två månader med ett hål i väggen så är det säkert nödvändigt att byta ut hela väggen i varje fall, för den är så våt den bara kan bli. Och då löser det sig med storleken på kaklet. Bara det är glatt bryr jag mig inte ens om vilken färg han sätter in. Jag är så trött på hålet att jag inte ens orkade sätta emot när han sa vitt (vi hade kommit överens om grått eller rosa, vilket skulle passa ihop med det som redan finns).

Det avklarat så ringer telefonen igen och en mycket hurtfrisk man önskade mig välkommen till kursen jag börjar på måndag. Klockan 19, på franska, mademoiselle. Sure babes. Jag vill minnas att jag skrev in mig på den engelska versionen, klockan 20?

Som sagt… Här lutar man sig aldrig tillbaka utan att det snabbt straffar sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: