Skrivet av: Fransyskan | 02 augusti 2015

Säg den lycka som varar

Fredag kväll kom italienarna på höger sida tillbaka efter fem dagars frist. Inatt kom italienarna till vänster tillbaka efter flera månaders frist.

Dom kom vid midnatt och gick och la sig först efter att ha packat upp allt (smällt i alla skåp och lådor), vrålat på balkongen, dragit igen ytterdörren femtioelva gånger etc – och framförallt efter att jag klockan 2:15 vart ute på balkongen och väst hotfullt åt dom medan jag upprepade vad klockan var och att jag faktiskt skulle gå upp klockan 6. Det tystnade vid tre. Då var jag klarvaken och natten var slut.

När dom kom tillbaka hem idag någon timme efter mig så ägnade jag en hel kvart åt att låtsas prata i telefon på balkongen. I detalj och väldigt högt berättade jag för min låtsasvän i andra änden exakt vad jag tycker om att inte få sova på nätterna, om folk som inte visar respekt, som håller en hel byggnad vakna till tre på natten etc. Jag gick på väldigt länge om hur förbannad man blir när man ej fått sova och om att jag antagligen måste ringa mig sjuk imorgon om jag inte får sova ikapp och om det inte är knäpp tyst här klockan tio ikväll. Det blev alldeles tyst där inne. Men sedan drog TVn igång. Den tystnade dock efter att jag vrålat ut min förtvivlan. För med stängda dörrar här inne kunde jag höra deras TV HÖGRE än vad jag skulle haft min egen om jag suttit framför den. Den här gången stängde dom av den. Och sedan dom ätit klart är här tyst.

Helt tyst. Till och med italienarna på andra sidan håller käften. Ingen vågar så mycket som andas där ute.

När jag var ute för att gå av mig ilskan mötte jag grannen som bor ovanpå italienarna. Hon hade en hel del att säga om natten som gått hon med. Och till skillnad mot mig kommer hon inte att hålla tyst och lida till sommaren tar slut. Imorgon bitti kommer det sitta en uppsatslång lapp på deras dörr. ”Oroa dig inte, dom ska vi allt sätta på plats, ungarna deras hade musik på högsta volym hela förbannade eftermiddagen”. Tur att jag inte var hemma.

Första året stannade dom tre månader, andra året två månader, jag hoppas att dom klarar sig med två veckor här i år. Själv klarade jag mindre än en timme innan jag exploderade inatt.

Och med italienska grannar på båda sidor är det nu som om vi bor 7 personer i min lägenhet – jag och 6 italienare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: