Skrivet av: Fransyskan | 04 oktober 2015

I stormens öga

Jag lever. Och jag är glad för det. Igår kväll var jag i Grasse och visst åskade det, visst regnade det, men inget direkt exceptionellt. Regn och åska är alltid intensivt här. En kran öppnas, det är skyfall och lika snabbt som det börjat slutar det. Plötsligt faller inte en droppe. Alltså tittade jag efter dessa två blöta timmar ut, konstaterade att det såg ut att ha lugnat sig. Kollade lokala nyheter, kollade FB för kommentarer från folk. Nada.

Alltså satte jag mig i bilen och började resan ner mot kusten. En kust, som jag inte visste, just hade drabbats av en genomtidernas värsta storm. Hemma hos mig, hade det tydligen varit totalt kaos. Men det var jag lyckligt omedveten om. Inte ens polisen som jag stoppade för att fråga om råd när jag plötsligt inte kunde åka dit jag ville för att vägen hade stängt, inte ens han verkade veta hur illa det var. Hade han sagt vänd om så hade jag nämligen gjort det. Men han sa hur jag skulle köra för att komma hem.

Resan som skulle ta en halvtimme tog två timmar. Fem gånger befann jag mig framför vägar som stängts av, fem gånger fick jag tänka om. Min resa hem gick genom 5 städer. Istället för två.

Vägen var täckt med jord och stenar stora som mango frukter, grenar, vatten – jag testade lite rafting med bilen till min stora skräck. Bilar övergivna högt och lågt. Totalt kaos. Vatten. Överallt vatten, lera, stenar och grenar. Och poliser. Och helikoptrar.

Det tog två timmar man jag kom hem, aningens sur för att det tagit sån tid, ännu grinigare när jag upptäckte att jag glömt ta in tvätten, som jag fick tvätta om vid midnatt.

Imorse vaknade jag till nyheterna om hur illa det faktiskt var. 17 döda, 4 försvunna. 7 dog när dom gick ner för att hämta sin bil i ett garage. 3 dog när dom körde genom tunneln jag åker flera gånger i veckan. I båda fallen steg vattnet två tre meter på några minuter. 3 drunknade i ett äldreboende en kilometer ifrån mig. En drunknade på en camping också en kilometer härifrån. Övriga dog också i – sina bilar. Jag har skakat hela dagen. För jag körde bil i det där!

10% av årets regn föll på två timmar. En två liters vattenkanna jag hade på min balkong var överfull.

Vägarna mellan mig och mitt jobb finns inte längre. En helikopter har cirkulerat fram och tillbaka hela dagen och filmat. Floden har stigit och täckt vägarna på båda sidor med tjocka lager av lera. Hur jag ska komma till jobbet imorgon vet jag inte. Många vägar är fortfarande avstängda. Det tar visst lite tid att forsla bort hundratals bilar som ligger huller om buller över varandra, att plocka ner dom ifrån lyktstolpar och att skrapa rent vägarna.

Men jag lever. Och när jag satt där ensam i bilen i två timmar och vi rullade fram i 5km i timmen så hade jag en tanke i huvudet hela tiden: bredvid mig låg nämligen våtdräkten och flytvästen. När skulle jag behöva ta på mig dessa och skulle jag hinna?

Foton i lokala nyheter

Annonser

Responses

  1. Tack och lov att du är safe and sound! Även här på andra sidan klotet har nyhetssändningarna om och om igen visat bilder på vatten och beklagande president.

  2. Det är rena krigszonen här😯


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: