Skrivet av: Fransyskan | 16 november 2015

Det här med att vara handikappad

Livet är inte precis någon dans på rosor just nu. För fyra veckor sedan – not that I am counting – böjde jag mig ner för att ta ut något ur kylskåpet och kunde inte resa mig upp igen. Efter att hela högerbenet och foten domnat av så jag inte kunde gå ordentligt så skickades jag akut för en scanner. Resultat: Diskbråck som klämmer ihop ischiasnerven och (ska man göra något ska man göra det ordentligt) en ihopklämd disk i ryggen.

Vila på heltid sa sjukgymnasten.

Osteopaten ville sjukskriva mig så att jag kan sporta på heltid – att sitta ner mer än 5 minuter i sträck är nämligen helt omöjligt – man mår bättre av att röra sig menade han.

Själv har jag lyssnat på min kropp (ibland). Jag vägrade sjukskrivningen (3 gånger dessutom, dum som jag är) och pallade upp datorn på en pall så att jag kunde jobba stående. I TRE veckor. Ont i fötterna är bara förnamnet. Beställde en specialkudde till stolen. Lagade mat hela kvällarna varje kväll dom första tre veckorna (något var jag ju tvungen att hitta på för att hålla mig stående, man vinner enormt med tid när man inte kan sätta sig framför datorn eller lägga sig och läsa en stund), vankande som en anka runt runt runt huset där jag bor. Klockade in minst 6 km om dagen i långsamt lunk! Rörelse är nyckelordet. Så länge jag inte sitter eller ligger kan jag hantera smärtan.

Sport är ju helt ok, så länge det inte gör ont, så jag har vandrat i bergen men lätta lätta vandringar och bara då jag hittat någon som kunnat hämta upp mig och köra mig. För bilen undviker jag som pesten – lite svårt att köra när man inte känner om man tvärnitar eller bromsa lite lätt. Särskilt i ett land där folk har lite svårt att hålla mer avstånd på vägarna än efter en fin fickparkering.

Förutom att köra bil så är det en hel del grejor som är omöjligt med diskbråck. Diska till exempel. En kompis tog tag i en veckas stinkande disk hos mig efter att ha sett mig ställa in använda tallrikar i skåpet igen (borstade av dom lite bara). Öppna och stänga garageporten – jag hängde utanför i en halvtimme innan jag fick tag på en granne som kunde ta ut mitt element som fanns i mitt garage (det börjar bli kallt här, bara 17 grader ute idag brrr och 19 inne). Bädda – dream on. Plocka ner saker som är högt upp i skåpen – no way. Ta upp något från golvet eller vad som helst som är under midjehöjd (klappa katten inkluderad) – helt förbaskat omöjligt. Bära in maten man just handlat – sure, en grej i taget, inte en påse i taget.

Bada är helt ok bara jag flyter omkring på sidan, för man kan inte ens peta på korsryggen utan att jag går i bitar.

Ligga på golvet kan jag däremot, på rygg rullad som ett o (grabbar tag i fötterna med händerna), så lättar trycket på kotorna lite. Det är min favorithobby just nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: