Skrivet av: Fransyskan | 07 juli 2016

Zombien

Jag har den sista månaden förvandlats till en zombie av något slag. Med magnetisk dragningskraft till sängen, och sömn och vila har plötsligt hamnat allra högst på listan. Så det här med att paja ryggen ett par dagar innan semestern är faktiskt inte helt fel. Man kan sova då. Kortare tupplurer, för skadad rygg behöver hållas i ständig rörelse. Men man kan sova. Det är fint.

Det ger mig också lite tid att andas, då jag ställt in alla planerade aktiviteter. Undertecknad har nämligen ett ganska fullspäckat schema där paddel och kajak finns på schemat inte mindre än fyra fem gånger i veckan. Det kräver en hel del organisation, eftersom jag håller i grupper om 10-12 personer varje gång. Vilket är roligt, så länge inbjudna tar sig tid att tacka ja, eller nej, samt säger tack efteråt. Det händer tyvärr sällan.

Istället kommer det ett snäsigt svar på inbjudan, men herregud har jag glömt att han/hon har barnen den här veckan, att han/hon faktiskt ska resa med jobbet, att han/hon faktiskt JOBBAR (som om inte jag gör det då, men jag ser till att komma ifrån jobbet innan 20 på kvällen), att föräldrarna är här eller gud vet vad. ALLT det här, för varje person jag bjuder in, ska jag tydligen hålla reda på för att inte råka förolämpa någon med min inbjudan!

Sen finns det dom som glatt tackar ja en timme innan. Eh. Jag reserverar allt 24 timmar innan. Då får man höra harrangen igen. Men JAG JOBBAR JU JAG KUNDE INTE SVARA INNAN…

12 år i Frankrike. Jag har fortfarande inte kommit på hur man undviker att stöta sig med fransoser. Antagligen är tricket att undvika dom helt.

Nyligen tog jag mig i varje fall tid att åka ner till havet en dag när jag inte hade någon grupp, när jag inte hade planerat att sätta fötterna i vattnet. Istället satt jag där på en klippa med solnedgången i ryggen, och diskuterade livet med paddelmannen. Vi träffas i princip dagligen, det är sällan det går mer än ett par timmar utan att vi hörs. Men det är inte ofta vi hinner ses utan närvaron av hans telefon och utan att det rumlar klienter, paddlar och flytvästar runt fötterna. Det är fint att hinna prata ikapp bara vi två.

Alla borde ha en paddelman i sitt liv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: