Skrivet av: Fransyskan | 02 augusti 2016

Kärringen under

Ni vet det redan, hon har klagat på mig. Massor. Jag råkar existera, därför är det JAG som stampar för hårt oavsett vem det är och oavsett om jag ligger och sover vid tillfället. Jag har fått hänga stora handdukar över balkongräcket för att hon inte ska ha lika lätt att se in när hon ställer sig med armarna i sidan, en ilsken blick och bara väntar på att få syn på mig.. och gör hon det, så börjar hon klaga. Högljutt. Hon sa inte ett pip när grannen ovanför mig, en stor man, förde 200 gånger mer väsen än jag någonsin gjort.

I varje fall har min lösning på problemet varit att helt enkelt – det är ok att skratta – föra mer väsen. Och det har funkat. När oljudet är konstant så blir det inte sån panik på våningen under när man råkar tappa en blyertspenna i golvet. Jag som ALDRiG har på musik, har haft musik på högsta volym oavbrutet så fort jag inte vart hemma, och när jag är hemma har jag släpat runt grejor i princip hela tiden.

Och ser ni, kärringen har vant sig! Hon gnäller inte längre. Däremot står hon fortfarande och glor in i min lägenhet, redo att komma på mig med att råka vända ett blad i en bok eller något liknande. En gång råkade jag viska lite till min katt på balkongen och det blev ett herrans muttrande därnere.

Så igår bjöd hon hem en familj under kategorin white trash. Outbildade idioter. Aggressiva fanskap. En man som direkt ställde sig att röka cannabis, inte under min balkong utan precis under mitt balkongräcke. Där jag råkade stå. Bad honom MYCKET VÄNLIGT att förflytta sig tre meter så att röken hade en chans att undvika mig och min lägenhet. Förklarade att jag inte uppskattade brandlarmet (DET hade kärringen som hör när man andas minsann inte vaknat av!) och att jag helst ville undvika ännu en sån incident.

Nej, sa mannen. Jag röker var jag vill.

Ja men då så, svarade jag och vände mig till kärringen som nu kommit ut. Nu bad jag faktiskt snällt och väldigt vänligt, istället för att ringa polisen (cannabis är fortfarande olagligt, trots allt). Kärringen puttade mannen längre ut i trädgården varpå han ställde sig att glo rakt in till mig. Man kan inte få allt, så jag höll tyst. Önskade dom en trevlig kväll. Han rökte klart, ungarna skrek i en kvart och bowlade med varandras kroppar i golvet och sen blev det tyst.

Det var då italienarna dök upp och jag fick ringa granntjejen efter hjälp att bygga en ljudisolerande mur mot deras lägenhet.

Nu räknar jag timmarna tills jag kan åka härifrån.

Fifan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: