Skrivet av: Fransyskan | 16 december 2016

Som två fnittrande tonåringar…

…skuttar vi runt i det residence där jag bor, varje eftermiddag en dryg halvtimme innan solen går ner. Vi brukar ta mellan två och fyra varv tillsammans, det blir 1-1,5km varje dag. Två munnar som går i ett. Arm i arm ibland. Ofta stannar vi för att titta på varandra medan orden bubblar. Sen går vi vidare.

Varje dag, med väldigt få undantag.

Min promenadkompis är 81 år ung. Pigg som en lärka, i helt suverän form. Min adopterade mormor. Och jag har blivit hennes extra barnbarn, nu när hennes egna befinner sig på lite långt avstånd.

Det är ett privilegium att ha en sån dam i sitt liv. Ett sånt par till och med, för hennes man är lika go han. Och när formen inte finns för en promenad, eller när vädret inte tillåter, så sitter vi i deras kök, dricker infusion och äter choklad.

Och pratar. Oavbrutet.

Dessa två underbara människor som blivit min extended familj här i Frankrike.

Grannarna som lyser upp tillvaron för mig varje dag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: